lite förvirrade smådeppiga tankar om hundträning

Det finns som tur är väldigt många duktiga experter i hundvärlden, många som med sin kunskap förändrar hundvärlden och livet för hundägare på ett fantastiskt sätt. Det finns som tur är många duktiga experter och tränare som är villiga att lägga ner tid och engagemang för oss nybörjare. Det finns som tur är många experter och tränare som gärna delar med sig av sina kunskaper och på ett fantastiskt och engagerande sätt gärna lär ut.

Det är också helt fantastiskt hur dessa människor dessutom gläds så åt oss när vi lyckas!

Men så till mina tankar som just nu snurrar i skallen...

Jag är för osäker och för oerfaren och för velig och för okritisk när jag går kurs och när jag lyssnar på dom som kan. För det är så många olika skolor och så många olika tänk och så mycket som går stick i stäv och det är för många olika vägar till samma mål...

I agilityn pratar olika instruktörer om att antingen hjälpa hunden så mycket så möjligt och så ofta som möjligt eller att hunden ska lära sig att göra jobbet själv. Man pratar om att ge hunden en bra väg att mjuka upp svängar eller att hunden ska lära sig att ta tajta svängar själv. Man pratar om att driva på eller att hunden själv ska söka...

I jakten pratar man om att bara bygga på glädje och att belöna det som är rätt eller att vara hård och inte låta hunden göra som den vill utan att bryta dåligt beteende på en gång.

Man pratar om att locka hunden att komma med viltet eller att vänta ut den, att ha nageln i ögat och se till att hunden gör rätt på en gång eller att med små små steg låta den förstå hur den ska göra...

Suck, jag är i allmänhet väldigt mycket för att belöna det som är rätt och att träna med mjuka metoder. Men har en hund som är tuff som oxe och het som en bulldozer i jakten (särskilt vid vatten) där behövs lite hårda tag för att han överhuvudtaget ska lyssna. Där kan jag inte vela om vad och när jag ska belöna.

När han väljer att inte komma in med fågeln är det för att han vill han den själv då kan jag inte stå och locka honom - det blir ju en kul lek som jag går som förlorare ur.

I agilityn är jag definitivt för alla inlärningsmetoder som bygger på belöning och lek!!!

Men min lilla röda är ingen Border Collie - han jobbar inte på igen och igen och igen om inte belöningen kommer. Han är mer beroende av att ha mig nära OCH jag tycker att handling är roligt. Jag tror att jag vill välja en väg där jag hjälper hunden att få fina vägar och där jag kan vara offensiv genom att driva på och vara före när jag hinner. Men när jag inte hinner då...ja då behöver hunden kunna ta egna rätta beslut med eller utan min hjälp...

Inte lätt detta här att träna hund!! Det som är så intressant nämligen att det finns flera vägar att gå och att det är roligt att gå kurs och lära sig mer och att man ser resultat och att just själva grejen att träna hund är så sjukt kul - när det helt plötsligt blir till en orosklump i magen och till en känsla av irritation för att man är osäker och det inte blir som nån har sagt att det ska bli då tappar jag gnistan för en stund...

Men lugn kära vänner och hundälskare den känslan brukar sitta i ungefär lika länge som det tog mig att skriva det här inlägget!!! Nån dags vila och lite funderingar över hur man vill ha det så är vi på banan igen Aston och jag!

Inspiration och utveckling för agilityinstruktörer

Jag hade förmånen att få komma med på instruktörspeppkurs för Camilla Brundin trots att jag ännu inte är utbildad instruktör. Jag blev jätteglad trots att jag endast skulle få gå som åhörare utan hund. Jag tog med mig hundarna och träningsväska för jag tänkte att jag kunde träna lite på lunchrasten och efteråt. Men när vi kommer dit så visar det sig att en hund har hosta och en löper så då fanns det plats för Aston också!!! Jippi!

Han är ju lite för ung och otränad för den typen av handlingskurs men jag tänkte att vi kör det vi känner är lagom för honom och så länge som han orkar.

Och som han imponerade första dagen min lilla hund! Han gjorde klockrena Jaakkosvängar, jättefina framförbyten och hade härlig fart under tassarna och sög på hinder. Jag var så lycklig!

Dag två då dessa två filmer är tagna var han lite trött och han höll inte ihop lika fint men gjorde ändå några fina vändor. Jag var också trött och det var varmt och jag är orutinerad på handling då det var så länge sen jag körde en hel bana...

Men håll till godo med både flams och trams och några fina blindbyten samt en schysst Jaakko! Observera att vi inte grundtränat för dom här svängarna!

Det var så roligt att se att han läser mig så fint men hur kul det än är så är det lätta banor och fart fram som gäller nu i vår träning så att han inte tappar fart för att jag vill träna svårt! Påminn mig gärna nån om jag "glömmer" det...

Fler bilder från specialen

Aston fokuserar på vattenmarkeringen på tollingjaktprovet (han hade korta stunder av fokus...)
snygg igång i vattnet!
Misstänksamt spanar han mot publiken och fotograferna...

Jag är allt annat än lugn och säker i det här läget...Aston däremot vet precis vad han vill...han vill inte tolla, bara hämta dom roliga fåglarna som han VET finns därute!

Tack Andrummetskennel för lånet av bilderna!

TOLLARSPECIALEN 2010

Fyrbenta sambos Oj, Mamaia och Aston
Tommie i vårt lilla läger

Torsdageftermiddag den 22/7 rullade bilen mot Kolmården och årets tollarhändelse alla katergorier! Tessan och Oj och jag och Aston och en rackarns massa packning.

På campingen slog vi upp vårt läger och kort därefter kom Tommie med sin lilla söta Mamaia och gjorde oss sällskap, en efter en rullade sen fler och fler tollarvänner in och festen var igång! Överallt såg man fina röda hundar och människor man känner igen och människor man känner och alla vänner som man inte sett på ett år - härliga möten!

Fredagen inleddes med jaktprov i Kolmårdsskogen. För vår del i Nybörjarklass Tollingjaktprov där vi inte gick till pris. Jag kände mig osäker in i det längsta om vi överhuvudtaget skulle starta eftersom jag kände att vi inte var klara för den prövningen. Men många övertalade mig att starta och lät mig känna att jag skulle se det som träning och ta lärdom av det som hände och det gjorde jag...

Aston fick vittring på fåglarna redan innan vi gick in i rutan och efter tre steg jaktfot var han ur hand, det finns fåglar här matte sa han och drog iväg för ett alldeles eget fritt sök...inte kul. Jag ville bryta på en gång men domaren övertalade mig lugnt och fint att fortsätta. Så det gjorde vi.

Jag fick inte kontroll på min ivriga hund som inte kunde koncentrera sig på sin uppgift varken på tollingen, vattenmarkeringen eller på mig. Men han gick i vattnet utan tvekan och satt fint på skottet och gjorde ett jättefint sök men lämnade inte i hand som han brukar. Jag har ett angenämt problem att jobba på han har ju alla förutsättningar då han har ett fint viltintresse!

Här är hans sammanfattande kritik:

Okoncentrerad och brister i effektivitet inledningsvis, avslutar med ett effektivt och bra sök. Visar då god viltfinnarförmåga.

Lördagmorron riggade vi för agilitytävling där jag stod med som arrangör och speaker. Var läskigt nervös inledningsvis eftersom jag var tvungen att även prata på engelska då vi har långväga tävlande på vår Tollarspecial. Men det lugnade sig och jag kände att det fick gå som det går. Jag hann att prova Aston i en egen variant av banan på 12 hinder tävlingsmässigt som föråkare. Är så nöjd med honom då han satt fint i starten, läste min handling kanonbra, tog ett "konstigt" däck som låg efter platta tunneln med utsikt mot publiken där kompisar satt! Tre framförbyten varav ett riktigt tajt med en push efter och sen raka mot mål med långhopp. Han var modig och vågade satsa trots den nya miljön och med en nervös matte - jag är jättestolt. Det var ju första gången han överhuvudtaget körde nåt som liknade en bana. WOW vilken känsla!

En tyska tog hem Årets Agilitytollartitel i år. Men det var kul att se att så många svenska tollare med förare blivit så duktiga och snabba! Kul utveckling!

Söndagens utställning genomfördes i ösregn men vi i Njupavallenskennel och i vårt tält hade varma känslor. Alla våra hundar gick så fint och skötte sig så bra!

I juniorklass hanar visade Anita upp Qasper med fin kritik och Anna visade Diezel också med fin kritik tyvärr blev dom inte placerade. Aston och jag kämpade oss till en andraplacering med Hp och skulle därmed in och tävla i Bästa hanhundsklassen i finalringen! Där stöp vi väntat i konkurrensen mot alla fina champion och öppenklasshundar. Men vi kommer igen!

Så här löd Astons utställningskritik:

Mkt trevlig junior. Bra hund med maskulint uttryck.Vällagda öron. Korrekt bett. Bra hals och rygg. Bra bröstkorg med bra förbröst. Tillräckliga vinklar fram och bak. Tillräcklig benstomme. Bra päls och svans. Rör sig med en drive. Bra visad!

Jag fick äran att ställa ut Njupavallens Outstanding Daisy i öppenklass tikar och vilken härlig hund hon är, vi fann varann hon och jag. Till matte Helene Wallskärs stora glädje tog vi hem andraplatsen och ett Hp Daisy och jag och även vi skulle in i finalringen och tävla om Bästa tik. Sååå kul!

Men även där föll vi bort i konkurrensen.

Njupavallens uppfödargrupp placerade sig på en hedrande femteplacering bland nio grupper - inte illa för en liten kennel med bara fyra hundar på plats! Med tanke på det lilla urvalet så är det en kanonprestation! Daisy, Qasper, Diezel och Aston skötte sig utmärkt!

En härlig helg till ända och nästa år styr vi kosan mot Sälen för nya äventyr och förhoppningsvis nya resultat att vara stolt över.

ute på nya äventyr

UTSTÄLLNING I ALFTA

Aston, Oliver (morbror till Q-bröderna), Qnut och Qasper

Bilderna är tagna av Kats Eriksson www.katsdogs.se

Från stugan i Söderhamn styrde vi mot Alfta för utställning och för att träffa uppfödare Anita och Andreas och kullbröder med härliga mattar och andra trevliga Njupavallare. En härligt solig dag som tyvärr inte gav så bra utdelning prismässigt. Alla Q-bröderna fick 2:or men med hyfsad kritik. Däremot mamma Olea tog hem Bästa tik, BIM och Cert!!! Inte illa! Vi vann uppfödargrupp med bara en grupp att konkurrera mot men i finalen åkte vi ut nästan fortare än vi sprang in...

Astons kritik:

"Bra storlek men ngt lätt som helhet och aningen lång i kroppen, ngt tungt huvud, aningen hängande läppar, ngt stora öron, bra resning o överlinje, bra benstomme, bröstkorgen behöver bli djupare och få mer volym, välvinkl. bak, bra päls och färg,önskas kompaktare som helhet"

Ja, ja jag vill inte ha min Aston på nåt annat sätt - tycker att han är alldeles utmärkt stor och den sötaste what ever!

MH I JÄRVSÖ

Dagen efter åkte vi till Järvsö Bk för att MH testa hela Q-kullen - fantastiskt intressant att få se alla bröder tillsammans och se vilka likheter och även olikheter som dom besitter. Det som jag tar med mig allra mest från den här kvällen är hur mycket instinkter det bor i våra små vänner. Jisses vilka reaktioner vi fick se bevis på men glädjande nog så kunde alla fyra släppa sina känslor och reaktioner och plocka fram sin nyfikenhet och sociala sida och hälsa på det otäcka. Nja, den där gubben med skynke som sen trodde att han skulle få leka förblev en fiende...leka, det kan du fetglömma sa Aston och ställde sig på frambenen och såg ut som en rottweiler. Även spökena tyckte han kunde ge sig iväg fortare än kvickt men när dom kom lite för nära svek modet och han flydde en bra bit bakom mig. När jag gick fram och tog av luvan och lockade på honom kom han dock fram och viftade på svansen och hälsade.

Skramlet - flydde han för livet men kom snabbt tillbaka och var framme för att nosa och undersöka innan jag gick ända fram han tom gick upp och gick på "mojängen" - det kanske är ett konstigt balanshinder kanske han tänkte?

Han drog inte iväg på jakten vilket jag blev lite förvånad över - men när jag tänkte efter sen så tror jag det kan bero på att jag tränat honom att ta kontakt med mig när katter och dyl. dyker upp. Det här blev en sån situation och han visste nog inte om han fick eller inte - kanske?

Lekte aktivt gjorde han och kampade hyfsat både före men även efter - tänkte ett tag hoppa över skotten för jag tyckte han blivit låg och väldigt trött, ville inte riskera att blev berörd. Men vi beslutade oss för att prova och det gick jättebra!

Resultat: känd mental status med 2:a på skott

Kvällen avslutades med Pizza tillsammans med hela gänget förutom för mig som dragit på mig en kalasmigrän - hade turen att Hans-Erik och Jocke skulle till sin stuga i närheten av vår och dom behövde skjuts! Kanon jag slapp köra hem!

Nu packar vi om väskan och laddar för årets Tollarspecial där vi ska tävla i nybörjarklass tollingjaktprov och på utställningen. Om jag känner mig redo och om jag får tid (ska nämligen va speaker) så kanske jag startar Aston i agilityn utom tävlan och kör några hinder bara för att få prova honom tävlingsmässigt i en start. Vill kolla om mina tänkta förberedelser kan funka.

Mot nya äventyr!!!

Kursx2

En dag fylld av hundträning - kan det bli bättre i livet? Knappast. Att hunden dessutom har gjort väldans bra ifrån sig gör ju inte saken mindre otrevlig...

Malinkurs på klubben - handling stod på schemat. Framförbyten i box, raksträckor, raksträckor med framförbyten och bakombyte. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Aston fortfarande är lite osäker i boxhörnen men läser framförbyten bra. Han har rätt bra sug på rakor och jättejättefina tajta svängar i fb på raksträckor. Men...han hoppar som en kratta...nu lägger vi fokus på hoppteknik och släpper inte igenom några rivningar över huvudtaget!!! Nöjd över hans energi och arbetslust trots 32 graders värme...pust, jag har ingen päls men fick värmeslag ändå...

Nästan direkt efter agilitykursen styrde vi mot Lafsen för jaktkurs för Sanna Hallgren. Vattenarbete stod på det schemat.

Är såååå imponerad av min älskade hund idag! Han jobbade och jobbade och var lugn och sansad och samlad. Har aldrig sett honom så fokuserad och målmedveten utan att gå upp i varv. LYCKA!!!

Han hämtade in 9/10 tennisbollar på söket, han hämtade in fåglarna och tramsade endast en gång - men kom på sig själv och tog rätt beslut och kom in.

Han låg tyst och lugn i pausen när vi fikade, endast en kort sekvens av skäll och yl - men han gav sig fort.

Tolling med viltstörning måste vi träna mycket på, nu var han visserligen trött och det var mycket doftstörning och han hade fortfarande kvar i tanken att hämta in fågel så han gick ur några gånger för att leta efter fågel i stället.

Men det är bara att träna på!

Kan det vara så att lilleman har mognat, att allt jobb jag lagt ner på koncentration och att få rätt attityd börjar ge resultat? Jag hoppas det för nu är det så kul och nu smittar vi varandra med lugn istället för hets och stress. Jag blir alldeles varm i hjärtat!

Funktionsbeskrivning Q-kullen

Anna med Diezel, jag och Aston, Kats med Qasper och Marianne med Qnut.

Grabbarna i Njupavallens Q-kull som snart blir 14 månader har blivit bedömda enligt Tollarklubbens funktionstest. Det går helt enkelt ut på att beskriva hundens medfödda förmåga i olika jaktliga moment. Det ska endast visa hur hunden beter sig för dagen och är inget prov. Som förare får man inte göra något, inte ett tecken, inte ett kommando...inget...hur svårt är inte det???

Q-grabbarna är väldigt lika varann och det är skrattretande hur lika dom beter sig i många situationer inte bara i dom jaktliga sammanhangen utan även "privat". Bara en sån sak som att alla vi förare hade armarna fulla med blåmärken...

Nåja, första momentet i funtionsbeskrivningen var en markering med mycket retning med dummie. För att Aston inte skulle blanda ihop med vår jaktträning och för att inte förstöra det vi tränar på i form av tecken och kommandon så skulle jag ha honom på hö sida. Nehej, sa Aston på den här sidan ska jag inte vara det har jag lärt mig...ok, då sitt på vä sida då. Jag fick skicka honom på ett varsågod annars tänkte han inte gå iväg...bra tycker jag! Han hämtade sin dummie och kom in med den som en duktig pojke.

Sen var det sök, stark retning - kastad dummie, byta plats och sen skicka. Vinden vände till Astons nackdel men han har gott minne och hämtade dummien utan tvekan och kom in.

Viltintresse, han springer fram och nosar men plockar inte upp fågeln. Det duger i dom här sammanhangen men är inte likt Aston.

Sista momentet var vattenmarkering - kastad dummie med kraftig retning, gå iväg en bit och gå tillbaka för att sen skicka. Motsträvigt följde han med bort men sen satt han stabilt utan att knalla!!! Gick i och hämtade och lämnade av i vattenbrynet.

Jag valde att hoppa över passivitetsmomentet där hunden ska sitta tyst och stilla medan nästa hund jobbar...jag VET att Aston inte kan vara lugn och tyst och ville inte utsätta honom för det eftersom jag inte fick agera så mycket.

Satte honom utom synhåll sen och gjorde lite "tollingteckenträning" och han var taggad men tyst. Nöjd!

Astons bröder var heta och ivriga och sociala precis som Aston brukar vara, men lilleman var för dagen lugn och sansad och samlad och gjorde det han skulle. Han hälsade lite förstrött på publiken och gick sen för att arbeta! Han satt stabilt och jag hörde bara pip vid ett tillfälle på land!

Jag är förvånad och imponerad men inte helt säker på vad det berodde på att han var så sansad. Det var oerhört varmt om det kan ha spelat in - men han brukar kunna bli "galen" även när det är varmt annars. Om han faktiskt kände av att jag var mer allvarlig och lite mer fokuserad och därmed samlade ihop sig. I så fall är jag glad om det är så han reagerar på min tävlingskänsla!

Vi avslutade dagen hos Anita och Andreas på Njupavallenskennel med en smarrig lunch och lite eftersnack. Jättekul att träffa alla igen! (Tack igen Andreas för att du drog upp mig och min bil ur sandträsket!!)

Nästa helg bär det av mot Hälsingeskogarna igen för Utställning i Alfta och MH i Järvsö - kul, då får träffas igen. Toppar månaden med Tollarspecialen i Kolmården då vi får ännu en chans att träffa några av Njupavallarna igen. Härligt, vilken hundsemester!!!