Vallningskurs för Karin Söderberg

i Storvreta hos Ann Björkenius.  En heldag med duktiga Karin som lever och lär vallning - hon har Willes pappa Key som är en duktig vallhund.

Vi är ju nybörjare både Wille och jag men jag måste säga att min lille bordercollie är fenomenal! Han är så duktig, lyhörd och sansad. Visst ville han skrämma fåren och jaga dom och visst fick han munnen full med ull nån gång men han tar mina och Karins korrigeringar fint och förstår.

Vi provade på att balansera i den lilla fållan och kunde sen flytta ut i 25:an där det blev lite svårare framför allt för mig som helt plötsligt bara placerade mig fel - jag blev stressad av att inte ha kontroll varken över Wille, fåren eller mig själv. Jag fick coachning av Karin och hon bokstavligt talat styrde mig åt rätt håll. Jisses att det ska va så svårt att slappna av och lita på att hunden gör rätt...

Vi provade också att fösa rakt fram - Wille blir lite het och stretar i linan men ser ändå sansad ut. Han lägger sig oftast på mitt "ligg" och han kommer alltid på "kom så går vi". Underbar liten hund jag har som nog kan bli riktigt bra på att valla bara han får rätt hjälp av mig. Jag måste lära mig mer så jag kan ge honom rätt utbildning!!!

Går nu förberedande vallningskurs för Ann där jag kan fortsätta att få dom grundkunskaper jag behöver för min fina hund!

Vallning är nog rätt kul ändå...och så mycket jag lärt mig idag om päron och päronskruttar...:-)
Att titta på dom andra duktiga hundarna har gett mig en bild och en helhet av hur det kan se ut på riktigt.

willes första stapplande steg i slalom

så här duktig är han efter fyra dagars träning. Han hade lite svårt i början och ville gärna hoppa över bågarna men sen lossnade det!
Han är så rolig att träna det lilla yrvädret!

Är mer noggrann med att inte följa med honom och visa honom in - ett misstag jag gjorde med Aston vilket  lett till att han inte har nåt bra självständigt slalom utan även där vill han att jag ska springa med.
Wille ska få en bättre chans att klara det själv och jag tycker det ser lovande ut! :-)

Två dagars tävlande i Tierp

med blandat resultat fast mest fina och härliga lopp med flyt och harmoni!
På lördan var det två agilitylopp där Aston sätter det första loppet sååå himla fint och gör nästan perfekta kontaktfält - jag är lite stressad och släpper honom för tidigt, är lite spänd inför kontaktfälten nu för tiden vilket jag tror att Aston känner och därmed blir han både stressad och osäker. Han går nästan ända ner men sticker lite lite för tidigt och jag släpper honom lite lite för tidigt allt inom bråkdelen av en hundradels sekund. Inga kontaktfältsfel men däremot en rivning som jag inte hade sett. Trodde vi va nollade när vi gick över mållinjen men ändå med en konstig känsla av att nåt blivit fel...
Vinner loppet i alla fall med 15 sekunders marginal till referenstiden!!!!!

Lopp 2 får vi ytterligare en rivning som jag hinner att se så jag passar på att ta om A-hindrets kf som blir slarvigt. Disk.

Dag 2 två hopplopp. Aston går som på räls och gör inte ett enda misstag - nollar  och har drygt tre sekunder till godo till tvåan! Vi är nu uppflyttade till hoppklass 3!! Jättekul!!! Bubblar av glädje!!

Lopp 2 - väljer jag att med flit diska för det känns taskigt om vi skulle ta en pinne från någon genom att antingen nolla igen och placera oss eller att stryka oss och därmed minska det redan lilla startfältet. Så jag planerar in att ta ett hinder från fel håll - väljer ett hinder som ligger efter en lång tunnel där jag har kunnat släppa Aston innan - hinner fånga upp honom och kommendera och visa honom "runt" han sätter det utan att riva och sätter även det tajta bakombytet som följer på nästa hinder då utan att riva! Duktig hund! Men en frivillig disk.

Nöjd med hans attityd och med känslan genom alla helgens fyra lopp - underbar liten tollare jag har!

låt inte tanken stoppa dig

skrev jag i ett inlägg för länge länge sen. Det är så lätt att hamna i ett läge där man liksom vilar sig på tanken att det inte går av olika orsaker. Helt enkelt för att det är lättare att "skylla ifrån sig" på saker och ting runt omkring när det inte går som man har tänkt.
Eller att man tappar självförtroendet och därigenom stoppar sig själv när tankar som " det är ingen ide och det kommer aldrig att räcka" börjar få fäste i hjärnan.

Det är något jag jobbat jättemycket med!!! För är det någon som kan stoppa mina mål så är det jag själv! Det får inte hända och det är inte rättvist.

Började fundera på det här igen när jag satt här och planerade inför nästa kurstillfälle med mina nybörjare då jag ska prata mycket om att sätta upp mål och att planera och utvärdera. Det är så lätt att berätta för andra hur man ska göra och hur saker och ting ska vara - men hur lätt är det att sätta allt det där i praktiken själv. Nä, det är inte så lätt och det är så lätt att falla ur - trots att man är målinriktad och vet vad man vill!

Aston är på många sätt en otroligt rolig och lättränad hund men på en del saker är han svår och vi kör fast.
T ex så har vi tränat och tränat och försökt jobba upp självständighet och hindersug ända sen han va liten. Det är otroligt mycket bättre och han drar på hinder och hittar linjer fint, men på kontaktfältshindren så vill han ha mig vid sin sida och blir så osäker när han måste leta upp positionen själv. Han vill helst titta på mig och inte rakt fram.
Varför? Jo, dels är han och har alltid varit en kontaktsökande hund som gärna vill ha mig nära och titta på mig, dels har jag så klart slarvat med grundträningen och tränat för mycket på det som han är bra på. Men jag har lagt ner massor med timmar på att få honom att dra fram utan att bry sig om mig och det blir inte så bra som vi vill.

Så då kommer den där tanken smygande...när ska man luta sig tillbaka och acceptera att "jaja, han är en sån hund och kommer alltid att vara det"? När ska man låta tanken ta över som säger " det är ingen ide, vi får göra så gott vi kan utifrån det här så som det är nu"?  Tar jakten på perfektion över hand och förtar glädjen och farten? Visst kommer vi att komma långt ändå men vissa gånger kommer det att stoppa oss. Kommer jag att vara nöjd med det?

Ska jag låta tanken stoppa mig??

wille får äntligen gå på kurs

Vi har börjat på unghundskurs - agilitygrunder för Malin Elfström, samma som Aston gått. Jag ville gå den här kursen med Wille också även fast jag har kunskaperna ganska färskt i minnet,  eftersom Wille är en helt annan typ av hundhjärna än Aston. Som den bordercollie han är så blir det nya saker att tampas med och det behöver jag experthjälp med och vem är inte expert på grundträning av små vallande unghundar om inte Malin.

T ex i inkallningsövningen som jag gjort en hel del med Wille så visar det sig att när han antingen faller ut och blir för vid eller "går bakom ryggen" på mig så vallar han...det hade jag nog inte kommit på om inte Malin sagt det. Jag måste över huvud taget vara snabbare och hålla i mer i den här lilla "raketen".

Han är en oerhört rolig liten varelse att jobba med och han lyssnar såå mycket på mitt kroppsspråk. Han är nu 10 månader och det närmar sig med stormsteg att vi får börja på riktigt med agilityträningen.
Tänker nog lära in slalom med bågar som jag gjorde med Aston - känner mig bekväm i det sättet och jag tycker att Aston har fått en bra teknik. Det jag däremot ska tänka mer på den här gången är att få den självständig rakt fram redan från början.

Men som den unghund han är så börjar den lyhörde lille valpen bli en olyhörd slyngel, helt plötsligt kommer han inte längre när jag kallar in honom i kompisrejset. Han ger mig fingret den lille rackarn...
Det ska jobbas på nu! Inga fler misslyckade inkallningar!! En gång är ingen gång - två gånger är en för mycket. Alltså får det inte bli en gång till.

Planen för det ska vara:
1. alltid ha en superattraktiv belöning med mig som vi leker med/äter hos mig - inte kastar iväg!
2. kommer han inte - koppel på och oj va tråkigt det blev.
3. inte kalla in när jag inser att det inte kommer att gå, får börja i lite lugnare rejs om det går. Han kommer alltid 100% annars när vi är ute och går.
Ett alternativ kan vara att släppa honom med  hundar som har 100% inkallning och om Wille inte kommer så kallas dom hundarna in och så va leken slut...

Men det är så kul att vara igång och kursa med lilleman - och jag ser potential i honom, som jag måste förvalta rätt!

tappad sug och tappat flyt och jävlar anamma

undrar vilket som kommer först...den tappade sugen eller det tappade flytet?

Hur som helst så är vi ur kurs igen Aston och jag,  agilityloppen diskar jag frivilligt nu för nu får jag inte släppa igenom fler dåliga beteenden på kontaktfälten. Sagt och gjort jag har tagit om även om han varit på men om han sticker för tidigt. Han sätter dom så fint och säkert på träning så när han den här helgen har hoppat som en gasell innan jag sagt ok så har han fått göra om men har han gjort lika på nästa balanshinder då har jag gått av banan direkt. Får se om poletten ramlar ner...
Hopploppen har känts hyfsade men han har rivit inte bara hinderbommar utan hela hinderstöd. Slarvigt av honom tycker jag men tolkar både kontaktfältsmissarna och rivningarna som att han trycker på lite mer nu och ökar farten. Angenämt i så fall! Nu gäller det bara att hitta känslan igen och glädjen trots att det går emot oss.

Fokusera! Jag måste fokusera! Hur svårt ska de va?

Men jag behöver bara klicka fram SBK Tävling och logga in och klicka på "anmäl Aston" i den lilla rutan på en hel massa tävlingar så blir jag glad igen. För snart snart så sitter nollorna där igen!
Jävlar Anamma va bra han kan gå när det blir rätt och när vi fått våra femmor och disk och jag tryckt på honom  ännu mer så tar han det så bra och ökar och då känns det så himla kul!

Sverige e fantastiskt -

eller hur?!
Med alla härliga årstider och allt vad det för med sig - det finns alltid något att längta till! Den underbara sommaren med alla äventyr, tävlingar, semester, bad, grillkvällar, svettiga träningar...är snart slut. Jag deppar inte för det för när jag nu börjar blicka framåt i kalendern mot höstens alla roligheter så blir jag alldeles glad!
Förutom alla härliga höstpromenader i skogen med höstens underbara dofter och klara luft så startar alla kurser!
Jiiihaa! Ska gå så många roliga kurser under hösten - åh, vad jag längtar!

Nästa vecka börjar valp/unghundskurs med Wille för Malin Elfström, Aston ska också få börja kurs för Malin nästa vecka - nu är det unghundsgänget som går vidare med SM-satsning 2013!!!
Startar även min egen kurs - agilitygrunder nästa vecka, ska bli otroligt roligt att drilla ett nytt gäng valpar med hussar och mattar.

I september blir det förberedande vallningskurs för Ann Björkenius - riktigt spännande ska det bli att sätta tänderna i den främmande vallningsvärlden!

I oktober startar nog inomhusträningen i Bälinge och jag vet att det kommer spännande instruktörer dit under vintern.

Vi kommer att vara redo och laddade för säsong 2012 - Aston förhoppningsvis i klass tre i agility och Wille redo för start i klass 1. ( ohh, det kittlar i magen när jag tänker på det! )

Lydnaden ska få ta plats också och förhoppningsvis hinner jag tävla lite mer i höst och vinter när agilitytävlingarna lugnar ner sig. Första priset är så nära och jag vill verkligen komma ur ettan fort så vi kan ta det lugnt och träna för tvåan.

Men nu är nu och ännu är det sommar och i helgen väntar två dagars tävlande i Märsta!

Idag satte han alla kontaktfält som en smäck och även slalomingångarna och full fart framåt! Känns bra som målbild inför i morron!