de går bra nu!

Det är en sån frihet att äntligen kunna träna hund i stort sett när jag vill! Det är så inspirerande att ha förmånen att omge sig med så otroligt duktiga hundmänniskor som mer än gärna delar med sig av sina kunskaper! Det är en sån underbar känsla att inte behöva ha stress och oro omkring sig i livet!

Det går bra nu för mig!

Efter alla småbarnsår och för att inte tala om tonårsåren som varit fyllda med oro, ilska, frustration, sorg, kaos med framförallt en son som varit på kollisionskurs i sitt liv så njuter jag nu av harmoni. Sänker axlarna, andas lugnt och njuter av alla stunder.
Hannah har flyttat hemifrån och är lycklig i sitt hus med sin älskling och sin katt. Hon har jobb och hon tränar och hon planerar för studier.
Oscar är sen en tid tillbaka lugn, harmonisk och tillbaka till livet - han tränar och tävlar igen och det går bra, skolan går bra, han trivs.  Igår när jag kom hem från kurs i Bälinge så har han lagat mat, diskat och plockat undan och hela huset är fullt med tända ljus. Han möter mig med en kram och säger "mamma ser du - jag kommer att klara mig fint när jag flyttar hemifrån". Lycka i mammans hjärta!

Och så hundarna då - jag har tid för dom, jag vet vad jag vill. Dom är så roliga att träna och vara med och vi har så kul ihop båda två med sina egna egenheter och personligheter. Hjärtat är fullt av kärlek för dom!

Aston är balanserad och han känns stabil,  jag har stora förhoppningar och mål med både lydnaden och agilityn nu. Vi är samspelta och det gör mig så skönt glad.

Wille är som en liten energibomb som fyller mig med energi och glädje - jag känner att han kan bli ruggigt bra om jag sköter mina kort väl.

Jag är vimsig i vallningen men känner ändå att jag börjar få lite bättre koll på mig själv, Wille gör så bra bara jag är lugn och rätt tajmad. Malin har hjälpt mig att hitta lugnet och att börja med att hitta rätt känsla. Det känns bra! Anki Redmar ha lånat ut sin fårhage i två dagar nu och det är ju en sån förmån att ha så fina vänner som hjälper till och ställer upp.

Anna Arvsten har hjälpt mig att hitta rätt känsla i lydnaden med Aston så att vi kan fånga upp hans fokus och koncentration för det är bara det som brister i övrigt är han jättefin i lydnaden nu.

Det går bra nu och jag njuter av den snöfria soliga härliga novembermånaden. Jag njuter av att kunna välja hundträning framför annat. Det är ju liksom livet i all sin enkelhet! Med leriga kläder, smuts under naglarna, rosiga kinder och en känsla av att hela tiden vilja ut igen och träna.

koncentration och fokus

är det som gäller nu för det är nyckeln till vår lydnadskarriär! Anna Arvsten och jag hade ett riktigt givande lydnadspass där vi fokuserade på fokus och koncentration. Med små små medel där jag blir tydligare i mitt tävlingsmässiga kroppsspråk och med nageln i ögat att man banne mig inte får släppa kontakt så blev det riktigt bra. Han går ju som en cirkushäst i fria följet när det är som bäst så när vi får ordning på hans vilja att ha koll på hela världen så blir det kalas.

Ska jobba mer med förberedande små "tics" inför varje moment för att ytterligare göra honom säker på vad som är på gång.

Hakan i marken verkar ha landat hos honom för i går när vi tränade platsliggning med störning och jag bara stod passiv så la han helt plötsligt ner hakan OCH då såg han väldigt avslappnad ut.
Vi är på rätt väg! Tjoho!

belöning eller störning...???

ibland är dom där aha-upplevelserna i hundträning så fascinerande!

Om jag börjar från början så har jag haft problem med ett moment i KF-låda träningen med Wille. När jag lagt ut leksak framför lådan för att han ska stanna i position och sen på ok springa och ta sin belöning så har han smygit fram till lådan och liksom eyat leksaken. Har inte kunnat komma åt det här på nåt bra sätt och började tappa hoppet.
När vi resonerar om det på Malinkursen så kommer hon till slut fram till att leksaken egentligen blir en störning i det läget. Han fokuserar för mycket på sin leksak och inte på det jobb han ska göra för att få ta den!

Intressant! När vi sen testade lite grejer med två leksaker, en tennisboll (favoritbelöning) och fleecefläta (favoritbelöning när ingen boll finns) så blev han verkligen frustrerad och fastnade på bollen, eller den som hade bollen.

Back to basic alltså och damma av den roliga valpleken - it´s your choice. Sen gå vidare med att lägga ut leksaker som störning som inte får bli till belöning förrän arbete utförts. Jag ska också ha två likadana leksaker - en som ligger ute och en som han får av mig för att minska intresset för den som ligger "död" där  ute.

Det här ska bli så spännande att se utvecklingen på.

Så roligt det är att ständigt lära sig mer om hundträning och sin hunds tankar.

livet efter kastreringen...

Det har gått 10 dagar sen Aston blev kastrerad och det är så klart för tidigt att säga hur och vad som blir skillnad. Men jag tycker mig märka ett annat lugn hos honom på promenader och med andra hundar i närheten.

Han far inte längre från kissfläck till kissfläck och fastnar inte i en doft och blir sådär frånvarande längre. Vi har haft ett par jobbiga hundmöten (hundarna och deras människor i mitt område är ett kapitel för sig...) där han inte har burrat upp sig och blivit stressad.

Han verkar mer lekfull och avslappnad. Hoppas hoppas att det är så och att det håller i sig så.

Vi hade ett jättefint lydnadspass ikväll på Uppsala Bk med massor med störning och han va så fokuserad och koncentrerad! Lycka!

Lycka var det också i fårhagen idag och förra veckan när Wille balanserade så himla bra.

Sist vi va i 25an hos Ann så var han het, rusade mot fåren ibland och jag blir så stressad av det och allt blir bara så vimsigt. Emelie, Anki och Malin hjälpte mig att hitta en mer balanserad känsla och därmed kunde jag placera mig mer rätt i förhållande till fåren och Wille. Det blev helt plötsligt lugnare och mer harmoniskt och jag vågade låta Wille jobba.

Idag började vi med ett par varv i lilla fållan för att liksom plantera rätt tanke i Willes hjärna - sen direkt ut i 25an och hjälp va bra han gick och jag kände mig helt lugn för jag visste att jag kunde lita på honom. Skönt och helhäftigt!

Skulle ju ha filmat honom men det får bli en annan gång - idag flyttade vi in fåren. Men kanske blir det några till tillfällen att valla innan snön kommer.

Tror att den lille hunden är förkyld för han nyser så in i bängen hela tiden - men pigg å glad!

Astons hakprojekt går framåt, har förlängt tiden och ökat avståndet men även bytt miljö och han förstår och gör rätt även med störning.
Kan nog snart lägga på kommando.

Ja, livet med hundarna leker och jag har äntligen tiden i mitt liv att verkligen satsa på hundträning! Det är så oerhört befriande och härligt!

Tre kurser är inplanerade för vintern - i november startar Sanna Hallgren sin lydnadskurs på fredagar och jag ska försöka vara med på så många tillfällen jag bara kan. I agilityn är det först Veronika Bache som har två halvdagar då ska jag gå med Aston. I februari kommer Camilla Brundin och då tänkte jag att Willeman ska få drillas.
Sen fortsätter vi ju våra träningar med Malin Elfström både för Wille och Aston - så det blir fullt ös hela vintern! Me like!

Windanns Gollum - Wille fyller 1 år!

Den lilla, Wille Willson, Willerill, gulle ja, kärt barn har många namn och wille är verkligen en kär vän, en underbar hund som är så kramgo, vild, energisk, smart, lyhörd helt enkelt fantastisk!!! 

Ett år och han har utvecklats så fint och han är precis så som jag vill ha honom. Vi har gått lite vallkurser och han är så fin i vallningen (det lilla jag kan se med min ringa erfarenhet). Igår var det sista gången på Anns förberendande kurs och han fick gå ut i stora hagen och balansera en stor springig flock. Han gjorde så fint - går ut bra men orkar inte hålla ut tillräckligt till "kl. 12" så jag lägger honom innan han kommer för nära. För när han kommer för nära fåren så rusar han och biter dom i rumpan...inte bra! Tack Emelie för goda råd och hjälp!

Han är lite het i starterna i fösningen så det får vi jobba på, i lilla fållan går han fint  i balans och lägger sig oftast på en gång. Häftigt är det i alla fall med vallningen - trodde inte jag skulle tycka att det va så kul! 

I agilityn väntar nu en helt underbar vinter då vi kan börja med lite mer riktig träning och det ska bli så spännande att se hur han hanterar handling och kombinationer. Blir alldeles pirrig av förväntan!!

Och vilken himla tur att min underbara ettåring går så bra ihop med min härliga Aston! Just nu ligger dom tätt ihop och sover vid mina fötter <3

Har tagit ett beslut som legat och grott länge om att kastrera Aston. Han blir bara mer och mer okoncenterad och mer och mer fast i kissfläckar. Hans tikintresse är stort och han tror att alla tjejer finns för honom! Han blir mer och mer vaktig här hemma och han tror att han måste ha koll på allt och alla. 

Det är ett ansvar som han är lite för mesig för att axla egentligen så han blir bara stressad av det.

Jag har tagit beslutet utifrån många diskussioner med andra och tillsammans med min veterinär. Det är för Astons skull och för vår träningssituations skull. 

Jag tror att han kommer att må bra av det!

lite grunder med grabbarna

ett vinterprojekt med Aston blir då alltså att lära in hakan i backen till platsliggningen. Så här ser det ut efter tre korta pass. Nästa steg är att dels kunna vara på båda sidorna och även bakom honom och så klart att successivt förlänga tiden.

För Willes del är det många pass med lådan nu så att vi kan lägga mycket vintertid på kontaktfälten på riktiga balanshinder. Målet är att han ska hitta sin position på lådan med leksak framför sig, med leksak kastad framför sig och stå kvar tills han får ok, att han ska kunna stå kvar med mig i rörelse vid sidan om och framför. Målet är också att han ska ha ett snabbt släpp från position och att han ska ha ett snabbt driv till position, att han ska ha huvudet rakt fram och inte titta efter mig eller leksaken.  Nu är det lite si och så med tempot till lådan när leksak ligger ute, ibland sticker han för tidigt från position. Han ska också använda bakbenen bättre, nu står han för upprätt på frambenen. Men det kommer, vi lägger en hel del tid på det här nu.
Men jag är nöjd med honom så här långt för han har ett härligt engagemang i sin lådalek!!

hakan i marken

funderar jag på att lära in på Aston för platsliggningen. Tänker som så att han kanske känner sig säkrare när han har en tydligare uppgift.
Är det någon som har erfarenhet av det och hur har ni tränat det?

Target eller handtarget eller?

Tacksam för förslag!