Camilla Brundinkurs

Hade ju anmält mig och Aston till Camillas kurs i Bälinges ridhus som bästa Anki Settervall fixat. Men efter andra varvet där Aston i princip gick felfritt så tänkte jag om och bytte till Wille. Jag behöver mycket mer hjälp med att hitta rätt med honom - Aston och jag är liksom rätt samspelta redan och svänger tajt gör han och läser min handling gör han. Vi har annat att jobba på. Så det blev jättebra att ta in den lille raketen.

Han kan mycket lille Wille men han har sån grym fart att det är svårt för mig att hitta tajmingen. Det blir lätt  skrik å panik handling. Återigen fick jag kvitto på att om jag bara är lugn och avslappnad i min handling så går det så bra - så fort jag blir stressad och spänd blir det struttigt och otydligt.

Camilla har en så störtskön liknelse hur man som agilityförare med en snabb hund måste vara...som en anka som är coollugn ovanför ytan men paddlar som sjutton med fötterna under ytan.

Nåväl, jag är hur nöjd som helst med honom och att han kommer att kunna konkurrera så småningom är det inget tvivel om - bara jag sköter mina kort rätt!

Mitt mantra nu och framöver får bli lugna, mjuka armar - paddla som sjutton med fötterna. Målbilden - en gul badanka! :-)

Här kommer två små filmer från kursen:

"avgiftning" påbörjad i Astons lydnadsträning

Aston är en så fantastiskt kul hund att träna och han sätter mig ideligen på prov som tränare - han hjälper mig så oerhört att bli en bättre tränare. Han plockar fram nya sidor och egenheter som jag måste klura ut hur jag ska hantera. Att gå på gamla meriter och göra som man alltid har gjort funkar inte med herr Aston!
Nej, utmaningar är vad han ger mig och att plocka fram både nya och nygamla kunskaper är vad jag måste göra hela tiden. Nejdå, med en tollare blir man aldrig uttråkad.

Nu är det avgiftning som gäller - Kenth Svartbergs gamla föreläsning från 2005 plockade jag fram och det är det vi ska ägna oss åt nu Aston och jag - belöningsavgiftning!

I Canis senaste nummer finns också en artikel om "Hundens attityd i lydnadsträningen" - väldigt träffande den också där Thomas Stokke betonar hur viktigt det är att hunden är i rätt sinnesstämning.

Vi har jobbat en hel del med att växla mellan olika sinnesstämningar och framförallt att vi ska kunna plocka fram den sinnesstämning vi vill ha - inte vänta på att hunden blir i rätt känslomässiga tillstånd.

Men då har det handlat om momentträning och inlärning.

Jag är definitivt för all belöningsbaserad träning, klickerträning, shejping allt med positiv förstärkning. Det är i stort sett det enda sätt jag använder för att träna mina hundar och det är så jag kommer att fortsätta att träna.

Men det som hänt i lydnaden med Aston är att han lagt på sig frustration i tävlingslika situationer.

Det jag gjort har varit att snabbt belöna när han varit tyst och lugn men det har liksom inte fått förväntad effekt.

Igår på onsdagsträningen var han som förbytt - pep och skällde mest hela tiden även under momenten. Han har aldrig låtit i jobb förr därför blev jag lite förvånad. Han var tokhet och gick som ett ånglok i fria följet. Underbart om det inte varit för pipet...

Med hjälp av kvällens träningsansvarige och bästa Anna Arvsten så kom vi fram till att jag inte skulle belöna honom annat än med ett lugnt "braa" och en stillsam klapp. Belöningen blir också att få fortsätta jobba.

VA?????? skrek Aston får jag inte en endaste bit av den där blodpuddingen jag vet att du har i fickan!!! MEN...min favvofleecefläta då?????!!!!

Nej, ser du lille vän det får du när vi är klara och går bort från lydnadsplanen förstår du - nya regler nu!

Han lugnade sig mer och mer och efter en timmes träning var han faktiskt helt tyst och kunde sitta helt lugn vid min sida och titta på dom andra när dom tränade helt tyst.

Åkte hem nöjd med mitt nya beslut och plockade fram anteckningar från Kenth Svartbergs föreläsning och fick en hel del aha-upplevelser.

"Tänker hunden på uppgiften eller belöningen"?

Wilma säckade ihop helt utan belöning - hon gick ner sig och slutade att jobba, säkerligen en "rädsla" jag haft med mig i träningen med Aston. Men Aston är inte Wilma - han säckar inte ihop utan verkar helt enkelt skärpa sig och fokusera bättre.

Så nu är det avgiftning och attitydträning utan uppspelta belöningar som gäller ett tag. Kan vara nyckeln till en lugnare platsliggning också.
Ta bort all förväntan på aktivitet.

Lugn, trygghet, tydlighet.

Jag har i min iver att skapa en snabb agilityhund och en energifull lydnadshund liksom tappat bort det där viktiga på vägen. Jag har tränat passivitet på ett alldeles för aktivt sätt kan man säga. Passivitet byggt på för mycket förväntan och belöningar.

För övrigt gick han så j-a bra under tävlingsmässig kommendering med störning - jag förlängde mina steg och han gick som ett fullblod, han slängde sig ner i läggandet och när han lyssnade på "stå" så gjorde han det också snyggt. Trots att vi inte kört momentträning på ca två månader. :-)

Skön känsla att se hinder på vägen som utmaningar - det är utvecklande för mig som människa också.

säger som Astons brorsas matte alltid brukar säga -

"den här tävlingen gav fin information".

Jag kände mig helt ringrostig efter långt tävlingsuppehåll, glömde en del av våra förberedelser men det var också svårt att få till det lugnt och sansat i det trånga utrymmet i ridhuset.
Aston var galen innan start - skällde som en tok, jag var nervös så händerna skakade när jag skulle ta av honom halsbandet. Men när jag lämnar honom tystnar han och jag känner mig helt lugn inombords - så lugn har jag aldrig känt mig!!!

Vi gör en fin första halva, det känns balanserat och stabilt - kontaktfälten sitter som en smäck, han har bra attityd men efter platta tunneln kommer ett hinder där jag blir passiv för jag blir osäker på om han ska riva om jag sticker för tidigt. Han läser det helt korrekt som ett bakombyte och svänger så fint så fint runt hindret och tar det igen från andra hållet. Synd men bra information för framtiden när jag kommer att behöva såna svängar :-)

Vi kommer ur balans efter den disken men räddar upp det på slutet där han gör ett snyggt avslut in i mål.

Nåja, premiären avklarad för i år och det känns fint! Känner mig glad över dom fina kontaktfälten!!!

pustar ut...

...inte för att jag varit orolig precis, men det är alltid skönt att få det svart på vitt - Wille har fina A-höfter!!!

vi gör framsteg på alla möjliga saker

Tråkigheterna är glömda och jag njuter av hundarnas träning i fulla drag - det är så mycket som faller på plats nu.

Aston är ojämn i agilityn nu - vissa dagar går han så fint och drar på, men andra dagar känns han seg i benen liksom. Kan vara träningsvärk, för ont tror jag inte att han har. Maria Fondelius har gått igenom båda hundarna och dom känns fina.
Handlingsmässigt går han bra, kontaktfälten ser jättebra ut, självständigheten i slalom blir bättre och bättre.

På lördag är det årets första tävling - då får jag väl kvitto på om kontaktfälten verkligen sitter.

I lydnaden är han mycket mer koncentrerad, han förstår vad jag förväntar mig av honom i störningsträningen även om han inte alltid lyckas. Men jag har fått bra tips för hur framförallt jag ska agera när det blir fel.
Som om jag inte hört det förut i alla möjliga sammanhang...ta det lugnt, överdriv inte rörelser, kort "korrigering" och lugnt tillbaka i position. Det ger effekt!

Wille har verkligen gjort framsteg i agilityn, han har jättefina kontaktfält, fart och bra teknik i slalom och nu hoppar han lugnt och balanserat och sitter avslappnat i starten. Jag är lugnare och mer med i situationen.
Vi har massor att jobba på  - efter dagens kurs med Malin så är läxan att jobba på att han tar den givna linjen och inte hittar egna vägar till roligare hinder...
I slalom ska vi jobba med svåra ingångar för sig och med stadga i 12 pinnar för sig.
Det ser bra ut!

Helt plötsligt ser inte hans debut i april så där skräckinjagande ut...bara jag håller mig lugn och tajmad så går det snabbt, stabilt och jättejättebra!!

Fler saker har fallit på plats! Laget Swim to Win har äntligen fått sin fjärde medlem efter Kickans avhopp - Niklas med tollaren Palle är så välkommen i laget och det kommer att bli jättebra! Vi startar upp när kvalåret för SM 2013 drar igång. Kul!! Laget består då alltså av Tessan med Oj, Maria med Piri-Piri, Niklas med Palle och jag å Aston - tre tollargrabbar och en kelpietik.


Wille har också blivit med lag :-)
Windann`s Winners som består av förutom Wille och jag: Anki Settervall med Windann´s Exit, Emelie Krondal med Windann´s Emil och Anita Axelsson med Windann´s Emmi. Tre syskon och så Wille.
Alla med en faslig potential och med turbofart under fötterna!

Det blir så himla kul!!!

tråkig situation

Det har hänt tråkigheter i samband med två träningar i inomhushallen med Aston. Det är en person som valt att skriva sin version på facebook och jag känner att jag behöver förklara min upplevelse av det. Rykten sprider sig fort som en löpeld och har en tendens att kryddas på rejält med tiden.

I hallen är det hög ljudvolym och alla hundar är på en hög stressnivå. Det är många hundar på ganska liten yta och man tränar på två stationer samtidigt. Hundar sitter och väntar på sin tur nära hinder och  belöningszoner. Det är en påfrestande situation för hundarna - vissa klarar det fint medan t ex Aston har svårt att klara sån stress.

Förra veckan slet han sig och sprang till en annan tränande hund - inte i aggressivt syfte utan mer att stressen triggade jakt hos honom.

Igår hände det igen fast den här gången blev det tokigt när Aston kom farande över ett hinder och dessutom fick sin belöning kastad rakt framför en hund som låg vid sidan av. Den hunden har också en triggande effekt på Aston och tumult uppstod.
Jag upplevde att Aston släppte situationen omgående när jag lyft bort honom och fortsatte att träna kort men en bit bort.

Jag gick sen ut med honom för att senare ta in honom igen, då var han återigen stressad och skällde mot samma hund och åt hela situationen. Jag försökte lugna honom och när han var lugn fick han gå och lägga sig i bilen.

Jag tar mitt ansvar genom att inte träna på dom här träningarna mer, Aston klarar inte stressen och det blir ingen bra träning. OCH framför allt det får inte hända att han stör andra hundar så någon mer gång!!!

Jag är så klart jätteledsen för det här och tårarna rinner jag vill för allt i världen inte förstöra någons hund eller karriär och jag vill verkligen inte att Aston ska få ett dåligt rykte i hundvärlden - det är han inte förtjänt av. Jag vet att jag inte har en aggressiv hund däremot har han lätt att gå upp i stress. En känsla som han lever ut så det hörs.

Jag blev beskylld på facebook för att ha skrattat åt min hund när han skulle ha gjort utfall och det är inte sant, men så upplevde hon det. Jag blev beskylld för att inte ha förstått vad min hund gjorde, självklart såg jag vad som hände men jag känner också min hund och vet att han inte är aggressiv.
Hur jag väljer att hantera honom är min ensak och om jag väljer att ge även honom en bättre erfarenhet genom att lugna honom och vara vänlig så är det ett val jag står för.

Sorgsen och bedrövad känner jag mig men ska ändå försöka att skaka av mig och gå vidare.

ny fin träningshall, framsteg i lydnaden och att det banne mig inte är lätt med varken fart eller inte...

Vi har äntligen äntligen fått en alldeles jättefin inomhushall i närheten av Uppsala/Knivsta!!! Konstgräs är underlaget och vi har fått släpa dit våra klubbhinder så vi kan träna en till två gånger i veckan. Helt underbart!!! www.perfektatassar.se

Men lydnaden går än så länge jättebra att träna ute - ingen snö, lite käle i backen så det är inte lerigt heller. Lite isigt men just nu tränar vi ingen momentträning utan enbart olika fokus och uthållighetsövningar. Jag har lärt mig att vara supertydlig och att inte släppa igenom en endaste antydan till att släppa kontakt. Och det har gett så fint resultat!!! Lydnaden är kul igen och Aston har liksom slappnat av mer i träningen när han förstår vad jag är ute efter. Jag känner hur han kämpar och nästan trycker sig mot mig för att hålla kontakt när det blir svåra störningar. Han vill verkligen göra rätt! Det är en skön känsla!

Agilityträningen ligger lite på is för Aston - men nu har jag ju anmält till några tävlingar så det är dags att starta upp banträning litegrann igen.
Men det är inte helt lätt att växla mellan mina två jyckar...

Wille är en racerråtta som har sån galen fart under sina små tassar - här måste jag lägga stor vikt vid hoppteknik och svängträning. Jag måste vara mycket mer i tid med alla signaler för att ha en chans att ge honom rätt information i rätt tid. Puh!
Aston är så säker och schysst - han svänger tajt och fint och läser min minsta vink. Men han har å andra sidan inte samma släpp och driv som Wille. Så med honom måste jag tänka framåt och ge honom självförtroende att springa ifrån mig. Jag måste också handla honom mer offensivt - driva på och trycka på!

Alltså långa djupa andetag och pausa mellan träningspassen med dom olika hundarna. För att komma i rätt tänk för rätt hund. Utmanande - javisst! Kul - galet kul! Svårt - sjukt svårt!

Men med så fina träningsförutsättningar i både Bälinge och Långhundrahallen och med världens bästa ( i ordets rätta bemärkelse) tränare så ska vi väl för sjutton gubbar få till nåt bra inför säsongen!