...men samtidigt så enormt galet kul!
Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, vilken utmaning jag har i mina två hundar som är så himla olika. Aston med sina fina svängar som bara finns där men som jag får driva på som sjutton för att öka farten. Wille som har sån galen fart så jag blir skräckslagen och som inte har lika lätt för att svänga.
Jag måste överträna svängar med honom, det är definitivt färskvara för nu var det länge sen vi körde agility och då har han bara "springa rakt fram och ta alla hinder som finns" i huvet. Efter en stunds träning landar han och börjar lyssna och svänga.
Jag blir livrädd för hans fart som jag ändå bara älskar.
Jag vet att det kommer att bli bra när vi är mer samspelta och genomtränade - men nu herregud, jag vågar inte springa på för då ökar han ändå mer och ändå måste jag det för att hinna. Det resulterar i att jag är alldeles för mesig och lam i min handling. Och då tar han över ändå mer och gör som han vill.
Nä, det är kanske dags att jag slutar fega och börjar handla honom på riktigt! Sluta fega!! Våga gå på och vara bestämd och vara i nuet på varje hinder i stället för att tänka " ojoj, hur ska det gå - hjälp vart tar han vägen?"
Jag kan handla honom - det vet jag, det har jag sett dom gånger det funkar. Vi behöver bara träna oftare på banor där han får upp farten så att jag vänjer mig. Jag kan inte börja på ruta ett varje gång vi haft uppehåll.
Men som igår på kursen där jag varvade Aston och Wille - då är det f-n inte lätt att från den ena växla till den andra. Men jag ska lära mig - jag måste lära mig för jag kommer att så småningom ha dom i samma klass och kanske vara tvungen att köra dom med några få starter emellan.
Jädrar va vi ska träna i vår!!!
fredag 30 mars 2012
måndag 19 mars 2012
En helg i Rättvik med blandade känslor och resultat
Packade för en tävlingshelg med en känsla blandad av förväntan och sorg i hjärtat. En helg som Tessan och jag sett fram emot länge - vi skulle debutera i klass 3, vi hade bokat hotellrum och planerat. Nu blev det så tråkigt så Oj blev halt av någon orsak som ingen riktigt vet än. Våra allra bästa tävlings och tränings kompisar fick stanna hemma.
Men Eva Karlsson och jag bestämde att samåka och med hennes nya fina hundbil och med trevligt sällskap så åkte vi kungligt till Rättvik. Där vi ändå fick en lyxhelg jag och hundarna med ett alldeles eget tvåbäddsrum för oss själva.
Tävlingsmässigt då...ja vi lyckades inte nolla något av våra tre lopp. Två disk och ett med 10 fel. Men jag är riktigt nöjd med min Aston ändå. Han har gått väldigt fint och gjort väldigt många fina saker - små skitgrejer som lett till disk och nån rivning. Men han har klarat svåra svängar över maxade hinder något vi faktiskt aldrig tränar. (?)
I det här loppet - en väldigt svår klass 2 bana så gör han svårigheterna fint och kontaktfälten är inte bra men ok. I hoppet efter långhoppet borde jag ha förutsett att han skulle vända på en femöring och hoppa hindret tillbaka - disk. Men med mer rutin för min del så kommer jag att kunna läsa av såna där fel och rädda upp dom.
Jag släpper fokus efter det och slarvar i sekvensen diskriminering - balans - tunnel. Hem å träna mer!!!
I debuten i hoppklass 3 gör han också allt väldigt fint och hans tajta svängar kan man ju inte vara annat än nöjd med :-)
En rivning kommer då han ser att jag sticker iväg - han får för bråttom och släpper bakbenen. Disken kommer när han inte orkar hoppa långhoppet då jag stannar utan hoppar det snett. Jag väljer att fortsätta.
Hem och träna tajta svängar efter långhopp!
I sista hopp 3 loppet som inte kom med på film så kommer vi i mål med 10 fel - en rivning och en vägran. Den vägran kostade oss ca 2-3 sekunder och vi drog därför på oss 0,38 s i tidsfel.
Men utan den vägran hade vi haft en tid som hade räckt till en placering ungefär bland dom 10-15 bästa (119 starter).
Han är inte den snabbaste men jag är nöjd med så många saker och vem vet hur han kan utvecklas i framtiden.
Jag är så nöjd med hans attityd under hela tävlingshelgen!
Nu håller vi bara alla tassar och tummar för att vår vän Oj ska bli bra så vi kan ut på äventyr tillsammans i sommar.
Men Eva Karlsson och jag bestämde att samåka och med hennes nya fina hundbil och med trevligt sällskap så åkte vi kungligt till Rättvik. Där vi ändå fick en lyxhelg jag och hundarna med ett alldeles eget tvåbäddsrum för oss själva.
Tävlingsmässigt då...ja vi lyckades inte nolla något av våra tre lopp. Två disk och ett med 10 fel. Men jag är riktigt nöjd med min Aston ändå. Han har gått väldigt fint och gjort väldigt många fina saker - små skitgrejer som lett till disk och nån rivning. Men han har klarat svåra svängar över maxade hinder något vi faktiskt aldrig tränar. (?)
I det här loppet - en väldigt svår klass 2 bana så gör han svårigheterna fint och kontaktfälten är inte bra men ok. I hoppet efter långhoppet borde jag ha förutsett att han skulle vända på en femöring och hoppa hindret tillbaka - disk. Men med mer rutin för min del så kommer jag att kunna läsa av såna där fel och rädda upp dom.
Jag släpper fokus efter det och slarvar i sekvensen diskriminering - balans - tunnel. Hem å träna mer!!!
I debuten i hoppklass 3 gör han också allt väldigt fint och hans tajta svängar kan man ju inte vara annat än nöjd med :-)
En rivning kommer då han ser att jag sticker iväg - han får för bråttom och släpper bakbenen. Disken kommer när han inte orkar hoppa långhoppet då jag stannar utan hoppar det snett. Jag väljer att fortsätta.
Hem och träna tajta svängar efter långhopp!
I sista hopp 3 loppet som inte kom med på film så kommer vi i mål med 10 fel - en rivning och en vägran. Den vägran kostade oss ca 2-3 sekunder och vi drog därför på oss 0,38 s i tidsfel.
Men utan den vägran hade vi haft en tid som hade räckt till en placering ungefär bland dom 10-15 bästa (119 starter).
Han är inte den snabbaste men jag är nöjd med så många saker och vem vet hur han kan utvecklas i framtiden.
Jag är så nöjd med hans attityd under hela tävlingshelgen!
Nu håller vi bara alla tassar och tummar för att vår vän Oj ska bli bra så vi kan ut på äventyr tillsammans i sommar.
lördag 10 mars 2012
foderbyte med gott resultat!
Jag bytte till slut till ett vanligt Royal Canine Medium foder och på bara två veckor så är Aston glansig och fint röd i pälsen igen. Det grådassiga är borta och jag tycker att han är lite piggare i benen också - han liksom spritter av glädje igen, kan ju vara vårkänslor också förstås :-)
Jag känner mig i alla fall nöjd med mitt val och kommer inte att byta i första taget.
Följetongen med belöningsavgiftning fortsätter och det skapar en hel massa känslor hos både Aston och mig. Hemmaträning går finfint, men på klubben där det blir lite tävlingslikt så går han upp i spinn, tjuter och piper och kan inte fokusera.
Jag gör det nu också extra svårt för honom genom att ställa en externbelöningsskål som vi sakta går till när han jobbat bra. Ojoj, det gäller för mig att hålla mig lugn och verkligen sänka kriterierna för position och detaljer. Bara tänka koncentration och attityd.
Men nu ser platsliggningen något bättre ut, har verkligen varit bestämd där och efter råd från Sanna så har jag tagit bort det tävlingsmässiga runt momentet och bara lägger honom på ett "lägg dig" och börjar inte med honom från fotposition utan gör det mer avslappnat. Det verkar hjälpa - sen får jag sakta lägga på det tävlingsmässiga runt omkring.
Att det skulle bli så här, det kunde jag aldrig tro...men nu är vi där och det är bara att jobba vidare och hoppas att vi får till det och att inget händer sen som stökar till det igen!!
Vid sidan om den här träningen så har vi börjat med rutan, fjärren - stå-sitt, backa i fotposition och detaljer i fokus i apporteringen.
Just nu går Aston som på räls i agilityn han känns väldigt fin och det ska bli så kul att tävla honom nästa helg i Rättvik!
Wille då det lilla tonårshormonstinna yrvädret - tror att han är störst, bäst och vackrast och drar sig inte för att tala om det för alla. Men nånstans blir det för mycket när han stöter på nån som säger: "du din lille skit - stick å brinn". Han överreagerar lite väl mycket nu så jag får vara ytterst vaksam på honom och plocka bort allt sånt ansvar från honom. Han ska inte gå och muppa sig!!!
Ja, han är väldigt mycket av det mesta just nu men det är bara att jobba på och vara envis och lugn själv. Jag blir bättre och bättre på det och det känns fint.
Stackars kompisen Oj blev halt igen så tur i oturen fick jag och Wille deras plats på Veronika Bache kursen i helgen, ska bli jättekul och jag behöver så sjukt mycket hjälp med att få ordning på min tajming med hans fart.
Från och med nästa helg så är tävlingssäsongen igång för år 2012! Ja, äntligen är vi där och det är ett så spännande tävlingsår vi har framför oss jag och mina hundar och mina klubbkompisar! Knivsta har ett riktigt vasst startfält i klass 1 i år och vi som startade förra året har ett rykande färskt klass 3 år framför oss där det ska bli så kul att se hur vi hanterar klass 3 banorna. Våra andra klubbkompisar som redan visat vart skåpet ska stå på både SM och i Landslaget tror vi på extra mycket i år. Knivsta Bk kommer att synas i år!
Jag vet inte hur det är med er andra som har familj och försöker kombinera det med att satsa tävlingsmässigt...jag kör strutsmetoden och skriver i almanackan med små bokstäver och pratar inte så mycket om alla tävlingar jag ska åka på förrän det är "för sent"...tur att "barnen" är stora och har egna liv och tur att "gubben" har egna intressen och inte tar diskussionen.
Är man nörd så är man...för vad vore livet utan att få träna och tävla hund??? Inget!
Jag känner mig i alla fall nöjd med mitt val och kommer inte att byta i första taget.
Följetongen med belöningsavgiftning fortsätter och det skapar en hel massa känslor hos både Aston och mig. Hemmaträning går finfint, men på klubben där det blir lite tävlingslikt så går han upp i spinn, tjuter och piper och kan inte fokusera.
Jag gör det nu också extra svårt för honom genom att ställa en externbelöningsskål som vi sakta går till när han jobbat bra. Ojoj, det gäller för mig att hålla mig lugn och verkligen sänka kriterierna för position och detaljer. Bara tänka koncentration och attityd.
Men nu ser platsliggningen något bättre ut, har verkligen varit bestämd där och efter råd från Sanna så har jag tagit bort det tävlingsmässiga runt momentet och bara lägger honom på ett "lägg dig" och börjar inte med honom från fotposition utan gör det mer avslappnat. Det verkar hjälpa - sen får jag sakta lägga på det tävlingsmässiga runt omkring.
Att det skulle bli så här, det kunde jag aldrig tro...men nu är vi där och det är bara att jobba vidare och hoppas att vi får till det och att inget händer sen som stökar till det igen!!
Vid sidan om den här träningen så har vi börjat med rutan, fjärren - stå-sitt, backa i fotposition och detaljer i fokus i apporteringen.
Just nu går Aston som på räls i agilityn han känns väldigt fin och det ska bli så kul att tävla honom nästa helg i Rättvik!
Wille då det lilla tonårshormonstinna yrvädret - tror att han är störst, bäst och vackrast och drar sig inte för att tala om det för alla. Men nånstans blir det för mycket när han stöter på nån som säger: "du din lille skit - stick å brinn". Han överreagerar lite väl mycket nu så jag får vara ytterst vaksam på honom och plocka bort allt sånt ansvar från honom. Han ska inte gå och muppa sig!!!
Ja, han är väldigt mycket av det mesta just nu men det är bara att jobba på och vara envis och lugn själv. Jag blir bättre och bättre på det och det känns fint.
Stackars kompisen Oj blev halt igen så tur i oturen fick jag och Wille deras plats på Veronika Bache kursen i helgen, ska bli jättekul och jag behöver så sjukt mycket hjälp med att få ordning på min tajming med hans fart.
Från och med nästa helg så är tävlingssäsongen igång för år 2012! Ja, äntligen är vi där och det är ett så spännande tävlingsår vi har framför oss jag och mina hundar och mina klubbkompisar! Knivsta har ett riktigt vasst startfält i klass 1 i år och vi som startade förra året har ett rykande färskt klass 3 år framför oss där det ska bli så kul att se hur vi hanterar klass 3 banorna. Våra andra klubbkompisar som redan visat vart skåpet ska stå på både SM och i Landslaget tror vi på extra mycket i år. Knivsta Bk kommer att synas i år!
Jag vet inte hur det är med er andra som har familj och försöker kombinera det med att satsa tävlingsmässigt...jag kör strutsmetoden och skriver i almanackan med små bokstäver och pratar inte så mycket om alla tävlingar jag ska åka på förrän det är "för sent"...tur att "barnen" är stora och har egna liv och tur att "gubben" har egna intressen och inte tar diskussionen.
Är man nörd så är man...för vad vore livet utan att få träna och tävla hund??? Inget!
onsdag 29 februari 2012
avgiftningen fortskrider
till Astons stora förtret. Det är verkligen så att det är belöningsfrustration som råder i huvet på den lille tollaren. Och med det stooooora koncentrationssvårigheter. Idag la vi till svårigheter som utlagd apportbock som man inte fick ta eller ens titta på till det var det lerigt och blött och jäääättesvårt att koncentrera sig på att ligga, sitta och att överhuvudtaget gå i slasket. Pip och kontaktsläpp och "va va de nu då jag skulle göra"- "just ja, inte springa till apportbocken" och "nähä, inte till väskan med godis i heller" och "vadå - ska JAG ligga med rumpan ner i sörjan??"
Ojoj, vilken svår träning det blev för Aston...men så nyttigt och det är precis så här vi ska träna massor nu.
Så här kunde ett pass se ut:
Fritt följ i tio meter - stanna- räkna till 25 - lämna honom - räkna till 10 - gå tillbaka - helt om marsch - stanna framför hopphindret - räkna till 5 - lämna honom - gå tillbaka - helt om marsch - ställande - räkna till 10 - gå tillbaka - framåt marsch förbi apportbocken några varv - stanna - räkna till 25 - lämna för inkallning osv.
Och allt med bara lugna "braa" och inget annat uppvarvat belönande.
En annan viktig information jag fått senaste lydnadsträningarna är att han vill äga sin apportbock - därav det något långsamma tempot tillbaka. Det ska vi försöka träna bort med hjälp av utställda godisskålar som han får gå till efter avlämnandet.
Platsliggningsstrategin är nu att vänta ut tyst och lugn attityd - om det så ska ta halva dan ;-)
Vi har lång väg att gå nu när vi liksom bryter ner allt igen - men på lång sikt räknar jag med fina resultat!
Willes kontaktfältsträning i bana idag var kanon - han har väldigt fin förståelse för position, behöver bara mer stadgeträning och att jag varierar min position och inte hjälper honom för mycket genom att stanna.
Han hoppar fint nu och slalom ser också fint ut. Han är på gång att klara en hel bana!
Astons kontaktfält såg också jättefina ut idag! Hans balansbom är bättre än den någonsin varit!
Men nu är jag orolig för mitt knä som gör väldigt ont, riktigt riktigt ont. Ett knä som pajar skulle vara katastrof - en Maria som inte kan springa eller ens gå är katastrof.
Hoppas på back on track knäskyddet jag beställt att det ska hjälpa.
För övrigt så är det vårkänslor som härjar i kroppen - man liksom sprudlar av tanken på att det ska gå och träna ute snart igen!
Ojoj, vilken svår träning det blev för Aston...men så nyttigt och det är precis så här vi ska träna massor nu.
Så här kunde ett pass se ut:
Fritt följ i tio meter - stanna- räkna till 25 - lämna honom - räkna till 10 - gå tillbaka - helt om marsch - stanna framför hopphindret - räkna till 5 - lämna honom - gå tillbaka - helt om marsch - ställande - räkna till 10 - gå tillbaka - framåt marsch förbi apportbocken några varv - stanna - räkna till 25 - lämna för inkallning osv.
Och allt med bara lugna "braa" och inget annat uppvarvat belönande.
En annan viktig information jag fått senaste lydnadsträningarna är att han vill äga sin apportbock - därav det något långsamma tempot tillbaka. Det ska vi försöka träna bort med hjälp av utställda godisskålar som han får gå till efter avlämnandet.
Platsliggningsstrategin är nu att vänta ut tyst och lugn attityd - om det så ska ta halva dan ;-)
Vi har lång väg att gå nu när vi liksom bryter ner allt igen - men på lång sikt räknar jag med fina resultat!
Willes kontaktfältsträning i bana idag var kanon - han har väldigt fin förståelse för position, behöver bara mer stadgeträning och att jag varierar min position och inte hjälper honom för mycket genom att stanna.
Han hoppar fint nu och slalom ser också fint ut. Han är på gång att klara en hel bana!
Astons kontaktfält såg också jättefina ut idag! Hans balansbom är bättre än den någonsin varit!
Men nu är jag orolig för mitt knä som gör väldigt ont, riktigt riktigt ont. Ett knä som pajar skulle vara katastrof - en Maria som inte kan springa eller ens gå är katastrof.
Hoppas på back on track knäskyddet jag beställt att det ska hjälpa.
För övrigt så är det vårkänslor som härjar i kroppen - man liksom sprudlar av tanken på att det ska gå och träna ute snart igen!
lördag 25 februari 2012
foderfunderingar igen...
Har lite svårt att hitta ett foder som passar Aston. Han är uppväxt på Royal Canine och det funkade jättebra men så behövde han lite mer ett tag då han va lite tanig och då passade jag på att byta till ANF högenergi så att båda hundarna fick samma foder.
Sen i höstas är han kastrerad och jag tyckte att han började lägga på sig av högenergifodret så jag bytte till Proplans kastratfoder som skulle vara bra.
Men jag tycker att pälsen är matt och han musklar sig inte som jag önskar.
Nu behöver jag alla råd jag kan få.
Wille äter nu Royal Canines gastric Intestinal för sin mage och det är dyrt men superbra - han är bra i magen och är fin i pälsen.
Ska jag byta till ett Royal Caninefoder som inte är högenergi och inte är kastratfoder?
Jag tycker att det här med foder är så himla svårt och jag blir alldeles förvirrad - färskfoder skulle ju vara det allra bästa men det känns så krångligt särskilt under tävlingssäsongen när man är ute och flackar och far.
Behöver han kanske annat tillskott? Får era hundar andra vitaminer eller oljor el. dyl förutom fodret?
HJÄLP!
Sen i höstas är han kastrerad och jag tyckte att han började lägga på sig av högenergifodret så jag bytte till Proplans kastratfoder som skulle vara bra.
Men jag tycker att pälsen är matt och han musklar sig inte som jag önskar.
Nu behöver jag alla råd jag kan få.
Wille äter nu Royal Canines gastric Intestinal för sin mage och det är dyrt men superbra - han är bra i magen och är fin i pälsen.
Ska jag byta till ett Royal Caninefoder som inte är högenergi och inte är kastratfoder?
Jag tycker att det här med foder är så himla svårt och jag blir alldeles förvirrad - färskfoder skulle ju vara det allra bästa men det känns så krångligt särskilt under tävlingssäsongen när man är ute och flackar och far.
Behöver han kanske annat tillskott? Får era hundar andra vitaminer eller oljor el. dyl förutom fodret?
HJÄLP!
måndag 20 februari 2012
Camilla Brundinkurs
Hade ju anmält mig och Aston till Camillas kurs i Bälinges ridhus som bästa Anki Settervall fixat. Men efter andra varvet där Aston i princip gick felfritt så tänkte jag om och bytte till Wille. Jag behöver mycket mer hjälp med att hitta rätt med honom - Aston och jag är liksom rätt samspelta redan och svänger tajt gör han och läser min handling gör han. Vi har annat att jobba på. Så det blev jättebra att ta in den lille raketen.
Han kan mycket lille Wille men han har sån grym fart att det är svårt för mig att hitta tajmingen. Det blir lätt skrik å panik handling. Återigen fick jag kvitto på att om jag bara är lugn och avslappnad i min handling så går det så bra - så fort jag blir stressad och spänd blir det struttigt och otydligt.
Camilla har en så störtskön liknelse hur man som agilityförare med en snabb hund måste vara...som en anka som är coollugn ovanför ytan men paddlar som sjutton med fötterna under ytan.
Nåväl, jag är hur nöjd som helst med honom och att han kommer att kunna konkurrera så småningom är det inget tvivel om - bara jag sköter mina kort rätt!
Mitt mantra nu och framöver får bli lugna, mjuka armar - paddla som sjutton med fötterna. Målbilden - en gul badanka! :-)
Här kommer två små filmer från kursen:
Han kan mycket lille Wille men han har sån grym fart att det är svårt för mig att hitta tajmingen. Det blir lätt skrik å panik handling. Återigen fick jag kvitto på att om jag bara är lugn och avslappnad i min handling så går det så bra - så fort jag blir stressad och spänd blir det struttigt och otydligt.
Camilla har en så störtskön liknelse hur man som agilityförare med en snabb hund måste vara...som en anka som är coollugn ovanför ytan men paddlar som sjutton med fötterna under ytan.
Nåväl, jag är hur nöjd som helst med honom och att han kommer att kunna konkurrera så småningom är det inget tvivel om - bara jag sköter mina kort rätt!
Mitt mantra nu och framöver får bli lugna, mjuka armar - paddla som sjutton med fötterna. Målbilden - en gul badanka! :-)
Här kommer två små filmer från kursen:
torsdag 16 februari 2012
"avgiftning" påbörjad i Astons lydnadsträning
Aston är en så fantastiskt kul hund att träna och han sätter mig ideligen på prov som tränare - han hjälper mig så oerhört att bli en bättre tränare. Han plockar fram nya sidor och egenheter som jag måste klura ut hur jag ska hantera. Att gå på gamla meriter och göra som man alltid har gjort funkar inte med herr Aston!
Nej, utmaningar är vad han ger mig och att plocka fram både nya och nygamla kunskaper är vad jag måste göra hela tiden. Nejdå, med en tollare blir man aldrig uttråkad.
Nu är det avgiftning som gäller - Kenth Svartbergs gamla föreläsning från 2005 plockade jag fram och det är det vi ska ägna oss åt nu Aston och jag - belöningsavgiftning!
I Canis senaste nummer finns också en artikel om "Hundens attityd i lydnadsträningen" - väldigt träffande den också där Thomas Stokke betonar hur viktigt det är att hunden är i rätt sinnesstämning.
Vi har jobbat en hel del med att växla mellan olika sinnesstämningar och framförallt att vi ska kunna plocka fram den sinnesstämning vi vill ha - inte vänta på att hunden blir i rätt känslomässiga tillstånd.
Men då har det handlat om momentträning och inlärning.
Jag är definitivt för all belöningsbaserad träning, klickerträning, shejping allt med positiv förstärkning. Det är i stort sett det enda sätt jag använder för att träna mina hundar och det är så jag kommer att fortsätta att träna.
Men det som hänt i lydnaden med Aston är att han lagt på sig frustration i tävlingslika situationer.
Det jag gjort har varit att snabbt belöna när han varit tyst och lugn men det har liksom inte fått förväntad effekt.
Igår på onsdagsträningen var han som förbytt - pep och skällde mest hela tiden även under momenten. Han har aldrig låtit i jobb förr därför blev jag lite förvånad. Han var tokhet och gick som ett ånglok i fria följet. Underbart om det inte varit för pipet...
Med hjälp av kvällens träningsansvarige och bästa Anna Arvsten så kom vi fram till att jag inte skulle belöna honom annat än med ett lugnt "braa" och en stillsam klapp. Belöningen blir också att få fortsätta jobba.
VA?????? skrek Aston får jag inte en endaste bit av den där blodpuddingen jag vet att du har i fickan!!! MEN...min favvofleecefläta då?????!!!!
Nej, ser du lille vän det får du när vi är klara och går bort från lydnadsplanen förstår du - nya regler nu!
Han lugnade sig mer och mer och efter en timmes träning var han faktiskt helt tyst och kunde sitta helt lugn vid min sida och titta på dom andra när dom tränade helt tyst.
Åkte hem nöjd med mitt nya beslut och plockade fram anteckningar från Kenth Svartbergs föreläsning och fick en hel del aha-upplevelser.
"Tänker hunden på uppgiften eller belöningen"?
Wilma säckade ihop helt utan belöning - hon gick ner sig och slutade att jobba, säkerligen en "rädsla" jag haft med mig i träningen med Aston. Men Aston är inte Wilma - han säckar inte ihop utan verkar helt enkelt skärpa sig och fokusera bättre.
Så nu är det avgiftning och attitydträning utan uppspelta belöningar som gäller ett tag. Kan vara nyckeln till en lugnare platsliggning också.
Ta bort all förväntan på aktivitet.
Lugn, trygghet, tydlighet.
Jag har i min iver att skapa en snabb agilityhund och en energifull lydnadshund liksom tappat bort det där viktiga på vägen. Jag har tränat passivitet på ett alldeles för aktivt sätt kan man säga. Passivitet byggt på för mycket förväntan och belöningar.
För övrigt gick han så j-a bra under tävlingsmässig kommendering med störning - jag förlängde mina steg och han gick som ett fullblod, han slängde sig ner i läggandet och när han lyssnade på "stå" så gjorde han det också snyggt. Trots att vi inte kört momentträning på ca två månader. :-)
Skön känsla att se hinder på vägen som utmaningar - det är utvecklande för mig som människa också.
Nej, utmaningar är vad han ger mig och att plocka fram både nya och nygamla kunskaper är vad jag måste göra hela tiden. Nejdå, med en tollare blir man aldrig uttråkad.
Nu är det avgiftning som gäller - Kenth Svartbergs gamla föreläsning från 2005 plockade jag fram och det är det vi ska ägna oss åt nu Aston och jag - belöningsavgiftning!
I Canis senaste nummer finns också en artikel om "Hundens attityd i lydnadsträningen" - väldigt träffande den också där Thomas Stokke betonar hur viktigt det är att hunden är i rätt sinnesstämning.
Vi har jobbat en hel del med att växla mellan olika sinnesstämningar och framförallt att vi ska kunna plocka fram den sinnesstämning vi vill ha - inte vänta på att hunden blir i rätt känslomässiga tillstånd.
Men då har det handlat om momentträning och inlärning.
Jag är definitivt för all belöningsbaserad träning, klickerträning, shejping allt med positiv förstärkning. Det är i stort sett det enda sätt jag använder för att träna mina hundar och det är så jag kommer att fortsätta att träna.
Men det som hänt i lydnaden med Aston är att han lagt på sig frustration i tävlingslika situationer.
Det jag gjort har varit att snabbt belöna när han varit tyst och lugn men det har liksom inte fått förväntad effekt.
Igår på onsdagsträningen var han som förbytt - pep och skällde mest hela tiden även under momenten. Han har aldrig låtit i jobb förr därför blev jag lite förvånad. Han var tokhet och gick som ett ånglok i fria följet. Underbart om det inte varit för pipet...
Med hjälp av kvällens träningsansvarige och bästa Anna Arvsten så kom vi fram till att jag inte skulle belöna honom annat än med ett lugnt "braa" och en stillsam klapp. Belöningen blir också att få fortsätta jobba.
VA?????? skrek Aston får jag inte en endaste bit av den där blodpuddingen jag vet att du har i fickan!!! MEN...min favvofleecefläta då?????!!!!
Nej, ser du lille vän det får du när vi är klara och går bort från lydnadsplanen förstår du - nya regler nu!
Han lugnade sig mer och mer och efter en timmes träning var han faktiskt helt tyst och kunde sitta helt lugn vid min sida och titta på dom andra när dom tränade helt tyst.
Åkte hem nöjd med mitt nya beslut och plockade fram anteckningar från Kenth Svartbergs föreläsning och fick en hel del aha-upplevelser.
"Tänker hunden på uppgiften eller belöningen"?
Wilma säckade ihop helt utan belöning - hon gick ner sig och slutade att jobba, säkerligen en "rädsla" jag haft med mig i träningen med Aston. Men Aston är inte Wilma - han säckar inte ihop utan verkar helt enkelt skärpa sig och fokusera bättre.
Så nu är det avgiftning och attitydträning utan uppspelta belöningar som gäller ett tag. Kan vara nyckeln till en lugnare platsliggning också.
Ta bort all förväntan på aktivitet.
Lugn, trygghet, tydlighet.
Jag har i min iver att skapa en snabb agilityhund och en energifull lydnadshund liksom tappat bort det där viktiga på vägen. Jag har tränat passivitet på ett alldeles för aktivt sätt kan man säga. Passivitet byggt på för mycket förväntan och belöningar.
För övrigt gick han så j-a bra under tävlingsmässig kommendering med störning - jag förlängde mina steg och han gick som ett fullblod, han slängde sig ner i läggandet och när han lyssnade på "stå" så gjorde han det också snyggt. Trots att vi inte kört momentträning på ca två månader. :-)
Skön känsla att se hinder på vägen som utmaningar - det är utvecklande för mig som människa också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)