ideellt arbete...

...är på många sätt jättekul! Man får en inblick i verksamheten, man kan vara med och påverka och man får en massa härliga kompisar!

Jag började engagera mig i styrelsearbete i Uppsala Gymnastik Förening för rätt många år sen när jag tröttnade på att saker och ting inte fungerade men framförallt att jag tröttnade på att jag bara gnällde och klagade utan att göra något åt det som inte fungerade.

Nu sitter jag sen tre år (tror jag) i agilitysektorn i Knivsta Bk(inte av samma orsak) och det är precis som det är - både kul och jobbigt!

Vi arbetar hårt hela året med en massa saker för att alla våra agilityaktiva ska kunna träna, tävla, gå kurser,  för att hinder ska finnas på rätt ställe, för att hinder ska vara hela, för att det ska finnas priser på tävlingarna, för att anmälningar till tävlingarna ska fungera, för att det ska finnas träningsgrupper för alla som vill, klippa gräsmattan, för att det ska finnas mat till funktionärer och tävlande, för att det ska finnas kurser och bra kursupplägg för både nybörjare och elit, för att det ska arrangeras föreläsningar, fester, städdagar och andra aktiviteter, för att instruktörerna ska få gå kurser och bli peppade och inspirerade, för att leta domare och boende och transport till dom, för att sätta ihop funktionärsscheman, för att köpa in nya hinder, för att besvara diverse önskemål och klagomål...

Ja listan kan göras ännu längre...

Allt det här gör vi under hela året.

Det betyder att dom flesta i klubben har ett väldigt fint agilityfat serverat mest hela tiden!

Det som gör att jag funderar på att lägga ner engagemanget är när det är dags för  t ex hinderfix, hinderflytt eller liknande - då står vi där ensamma förutom några till tappra som alltid ställer upp.
Det som borde vara i allas intresse är visst någon annan som ska göra...alla vill träna och ta del av kurser och liknande men att se till att vi har fina, hela hinder som hundarna inte gör illa sig på - det är någon annan som ska göra.

Men, av alla (vi är ändå distriktets största agilityklubb) så har ynka 8 (!) stycken anmält sig till städdagarna...jösses...

Jag blir så besviken och känner mig maktlös, energin rinner ur mig och jag tappar lusten totalt att fortsätta jobba gratis för andra.

Det finns inga undanflykter - alla har lika mycket att göra vid sidan om, alla har jobb, barn, familj, andra föreningar, långt att åka etc etc . Om alla gör något litet så blir det inte så mycket för ett fåtal.
Vi gör ju det här för vår egen skull, för vår egen hobby och vårt stora intresse som vi har gemensamt!

Vi har dock världens bästa funktionärer som allt som oftast ställer upp jämt! Och som alltid får beröm av domare och tävlande! Stor eloge till alla klubbkompisar som funktionärar!!!
MEN sektorn behöver uppbackning annars dånar vi...

Tack å hej nu känns det lättare...

Tävlingsdebut med Wille

Äntligen var det då dags att ställa upp på startlinjen med världens bästa Wille. Man skulle kunna tänka sig att jag skulle va jättenervös inför debuten med tanke på hur snabb han är och hur otajmade vi är än så länge. Men på nåt sätt så kände jag ett lugn och ett skönt fokus. Jag tror att Wille kände samma sak för han va taggad men inte stressig eller skällig eller jobbig på nåt sätt.
Han kampade och hade fokus på mig samtidigt som han så klart gick igång på att det var agility på gång, på startlinjen kändes han samlad och fokuserad.

Första agilityloppet i Nacka hoppade han kontaktfältet på balansbommen som var hinder 2 - valde att ta om och därmed diska oss. Vi tappade fokus och det blev strul på flera ställen.
Hopploppet gick desto bättre, trodde att vi hade en vägran innan slalom när vi gick i mål men va glad över ett lopp med bara fem fel då jag hör "noll fel" i högtalaren. Domaren hade tagit bort vägran!
Nollat lopp en fjärde plats och pinne!

Lagga dag 2 - nollar agilityloppet och placerar oss 2:a och pinne. Rätt bra kf på A-hindret och en jättebra gunga.

Hopploppet blev fort och fel!

Är så nöjd med den lille bordercollien!!! <3

Hoppklass 1 Nacka

Agilityklass 1 Lagga

just ja...

vi gick vallningskurs hos Eva Karlsson i söndags. Ett härligt Windanngäng där flera imponerade stort! Två av Willes kullsystrar var där och visade upp jättetjusig vallning - dom hade kommit så långt och var så duktiga.

Wille då jo, han gör väldigt mycket som är fint - hans flanker är vida och fina och vänstervarvet är sagolikt. Om jag inte blev så förbaskat yr i huvet skulle jag gå vänstervarv typ hela tiden...
Höger är svårare tycker han och i varvbytet blir det svårt och när han får ögonkontakt med nåt får så rusar han in i flocken och får munnen full med ull...inte kul alls.

Vi försökte komma åt det i lilla fållan där vi helt enkelt tvingade honom att vara nära och sen korrigera med en "arg" harkling så fort han fick rusatanken i ögonen. Det gällde att vara vältajmad och hinna på honom innan han rusade in.

Sista passet i fållan gick fint - något hände i huvet på honom, han vågade gå nära och försöka flytta fåren med min stöttning och han vågade stå nära utan att få panik. Han kändes mycket lugnare!
Och jag...ja, jag gick visst med ett fånigt leende där inne...för det var verkligen så befriande att kunna känna sig lugn och trygg och att känna ett uns av att lita på honom.

Tack Eva för hjälpen!!!

Vallning är kul och så kul att både jag, Anki och Emelie bokade in ett pass hos Christer ? nästa vecka.
Fler pass hos Eva vill jag också hinna med  nu när vi hittat en bra känsla.

Lägger in en stulen bild som Ann Björkenius tog på kursen - han är så fin min lille Wille!

torsdagsgänget

är en alldeles nybildad lydnadsgrupp. På initiativ av bl a Anki Settervall så sattes den här gruppen ihop med tanken att strukturera upp träningen,  hjälperna och feed-back från kompisarna.

Vi är åtta stycken med unghundar och klass 1 hundar men alla med högt uppsatta mål för framtiden.

Upplägget är seriöst och genomtänkt och kommer att tillföra så mycket till oss alla.

Vi börjar med att maila till alla två dagar innan träningen vad vi har tänkt träna och vad vi vill att alla ska titta på. Man kan själv koppla av helt och gå in i bubblan med sin hund och lita helt på att dom runt omkring säger till när man ska belöna.

Alla får varsin uppgift t ex att agera domare, tävlingsledare, störning, en kan titta på hundens attityd, en kan titta på hur vi tvåbenta rör oss etc.

Första passet är  ca fem minuter per hund, alla andra antecknar under tiden. När alla kört går vi in och utvärderar och ger feed-back. Konstruktivt!
Sen går vi tillbaka ut och kör pass 2 likadant men kanske med nya moment.

Så himla bra att få så många ögon som ser och så många med nya tankar och ideer och erfarenheter.

Alla i gruppen blir lika mycket sedda och får lika mycket hjälp, inga långa tradiga pass för hunden och konstruktiv kritik där alla från början vet vad man vill ha hjälp med att se.

Till en början ska vi träffas varannan torsdag. Varje gång börjar och slutar med platsliggning - det kommer att bli sååå himla nyttigt för Aston.

Tack Anki för att du drog igång det här!

Att det funkar i en träningsgrupp är A och O för att man ska växa och utvecklas. Det är så mycket roligare att träna när man vet att alla är engagerade. Det gäller både i lydnaden och agilityn.

Det är så mycket mer lärorikt när man kan dela med sig av sina erfarenheter och tankar och när man kan lita på att dom andra runtomkring ser och hjälper och stöttar.

läskigt med fart...

...men samtidigt så enormt galet kul!

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, vilken utmaning jag har i mina två hundar som är så himla olika. Aston med sina fina svängar som bara finns där men som jag får driva på som sjutton för att öka farten. Wille som har sån galen fart så jag blir skräckslagen och som inte har lika lätt för att svänga.

Jag måste överträna svängar med honom, det är definitivt färskvara för nu var det länge sen vi körde agility och då har han bara "springa rakt fram och ta alla hinder som finns" i huvet. Efter en stunds träning landar han och börjar lyssna och svänga.
Jag blir livrädd för hans fart som jag ändå bara älskar.
Jag vet att det kommer att bli bra när vi är mer samspelta och genomtränade - men nu herregud, jag vågar inte springa på för då ökar han ändå mer och ändå måste jag det för att hinna. Det resulterar i att jag är alldeles för mesig och lam i min handling. Och då tar han över ändå mer och gör som han vill.

Nä, det är kanske dags att jag slutar fega och börjar handla honom på riktigt! Sluta fega!! Våga gå på och vara bestämd och vara i nuet på varje hinder i stället för att tänka " ojoj, hur ska det gå - hjälp vart tar han vägen?"

Jag kan handla honom - det vet jag, det har jag sett dom gånger det funkar. Vi behöver bara träna oftare på banor där han får upp farten så att jag vänjer mig. Jag kan inte börja på ruta ett varje gång vi haft uppehåll.

Men som igår på kursen där jag varvade Aston och Wille - då är det f-n inte lätt att från den ena växla till den andra. Men jag ska lära mig - jag måste lära mig för jag kommer att så småningom ha dom i samma klass och kanske vara tvungen att köra dom med några få starter emellan.

Jädrar va vi ska träna i vår!!!

En helg i Rättvik med blandade känslor och resultat

Packade för en tävlingshelg med en känsla blandad av förväntan och sorg i hjärtat. En helg som Tessan och jag sett fram emot länge - vi skulle debutera i klass 3, vi hade bokat hotellrum och planerat. Nu blev det så tråkigt så Oj blev halt av någon orsak som ingen riktigt vet än. Våra allra bästa tävlings och tränings kompisar fick stanna hemma.

Men Eva Karlsson och jag bestämde att samåka och med hennes nya fina hundbil och med trevligt sällskap så åkte vi kungligt till Rättvik. Där vi ändå fick en lyxhelg jag och hundarna med ett alldeles eget tvåbäddsrum för oss själva.

Tävlingsmässigt då...ja vi lyckades inte nolla något av våra tre lopp. Två disk och ett med 10 fel. Men jag är riktigt nöjd med min Aston ändå. Han har gått väldigt fint och gjort väldigt många fina saker - små skitgrejer som lett till disk och nån rivning. Men han har klarat svåra svängar över maxade hinder något vi faktiskt aldrig tränar. (?)

I det här loppet - en väldigt svår klass 2 bana så gör han svårigheterna fint och kontaktfälten är inte bra men ok. I hoppet efter långhoppet borde jag ha förutsett att han skulle vända på en femöring och hoppa hindret tillbaka - disk. Men med mer rutin för min del så kommer jag att kunna läsa av såna där fel och rädda upp dom.
Jag släpper fokus efter det och slarvar i sekvensen diskriminering - balans - tunnel. Hem å träna mer!!!

I debuten i hoppklass 3 gör han också allt väldigt fint och hans tajta svängar kan man ju inte vara annat än nöjd med :-)
En rivning kommer då han ser att jag sticker iväg - han får för bråttom och släpper bakbenen. Disken kommer när han inte orkar hoppa långhoppet då jag stannar utan hoppar det snett. Jag väljer att fortsätta.
Hem och träna tajta svängar efter långhopp!

I sista hopp 3 loppet som inte kom med på film så kommer vi i mål med 10 fel - en rivning och en vägran. Den vägran kostade oss ca 2-3 sekunder och vi drog därför på oss 0,38 s i tidsfel.

Men utan den vägran hade vi haft en tid som hade räckt till en placering ungefär bland dom 10-15 bästa (119 starter).

Han är inte den snabbaste men jag är nöjd med så många saker och vem vet hur han kan utvecklas i framtiden.
Jag är så nöjd med hans attityd under hela tävlingshelgen!

Nu håller vi bara alla tassar och tummar för att vår vän Oj ska bli bra så vi kan ut på äventyr tillsammans i sommar.

foderbyte med gott resultat!

Jag bytte till slut till ett vanligt Royal Canine Medium foder och på bara två veckor så är Aston glansig och fint röd i pälsen igen. Det grådassiga är borta och jag tycker att han är lite piggare i benen också - han liksom spritter av glädje igen, kan ju vara vårkänslor också förstås :-)

Jag känner mig i alla fall nöjd med mitt val och kommer inte att byta i första taget.

Följetongen med belöningsavgiftning fortsätter och det skapar en hel massa känslor hos både Aston och mig. Hemmaträning går finfint, men på klubben där det blir lite tävlingslikt så går han upp i spinn, tjuter och piper och kan inte fokusera.

Jag gör det nu också extra svårt för honom genom att ställa en externbelöningsskål som vi sakta går till när han jobbat bra. Ojoj, det gäller för mig att hålla mig lugn och verkligen sänka kriterierna för position och detaljer. Bara tänka koncentration och attityd.

Men nu ser platsliggningen något bättre ut, har verkligen varit bestämd där och efter råd från Sanna så har jag tagit bort det tävlingsmässiga runt momentet och bara lägger honom på ett "lägg dig" och börjar inte med honom från fotposition utan gör det mer avslappnat. Det verkar hjälpa - sen får jag sakta lägga på det tävlingsmässiga runt omkring.

Att det skulle bli så här, det kunde jag aldrig tro...men nu är vi där och det är bara att jobba vidare och hoppas att vi får till det och att inget händer sen som stökar till det igen!!

Vid sidan om den här träningen så har vi börjat med rutan, fjärren - stå-sitt, backa i fotposition och detaljer i fokus i apporteringen.

Just nu går Aston som på räls i agilityn han känns väldigt fin och det ska bli så kul att tävla honom nästa helg i Rättvik!

Wille då det lilla tonårshormonstinna yrvädret - tror att han är störst, bäst och vackrast och drar sig inte för att tala om det för alla. Men nånstans blir det för mycket när han stöter på nån som säger: "du din lille skit - stick å brinn".  Han överreagerar lite väl mycket nu så jag får vara ytterst vaksam på honom och plocka bort allt sånt ansvar från honom. Han ska inte gå och muppa sig!!!

Ja, han är väldigt mycket av det mesta just nu men det är bara att jobba på och vara envis och lugn själv. Jag blir bättre och bättre på det och det känns fint.

Stackars kompisen Oj blev halt igen så tur i oturen fick jag och Wille deras plats på Veronika Bache kursen i helgen, ska bli jättekul och jag behöver så sjukt mycket hjälp med att få ordning på min tajming med hans fart.

Från och med nästa helg så är tävlingssäsongen igång för år 2012! Ja, äntligen är vi där och det är ett så spännande tävlingsår vi har framför oss jag och mina hundar och mina klubbkompisar! Knivsta har ett riktigt vasst startfält i klass 1 i år och vi som startade förra året har ett rykande färskt klass 3 år framför oss där det ska bli så kul att se hur vi hanterar klass 3 banorna. Våra andra klubbkompisar som redan visat vart skåpet ska stå på både SM och i Landslaget tror vi på extra mycket i år. Knivsta Bk kommer att synas i år!

Jag vet inte hur det är med er andra som har familj och försöker kombinera det med att satsa tävlingsmässigt...jag kör strutsmetoden och skriver i almanackan med små bokstäver och pratar inte så mycket om alla tävlingar jag ska åka på förrän det är "för sent"...tur att "barnen" är stora och har egna liv och tur att "gubben" har egna intressen och inte tar diskussionen.

Är man nörd så är man...för vad vore livet utan att få träna och tävla hund??? Inget!