TOLLARSPECIALEN 2010

Fyrbenta sambos Oj, Mamaia och Aston
Tommie i vårt lilla läger

Torsdageftermiddag den 22/7 rullade bilen mot Kolmården och årets tollarhändelse alla katergorier! Tessan och Oj och jag och Aston och en rackarns massa packning.

På campingen slog vi upp vårt läger och kort därefter kom Tommie med sin lilla söta Mamaia och gjorde oss sällskap, en efter en rullade sen fler och fler tollarvänner in och festen var igång! Överallt såg man fina röda hundar och människor man känner igen och människor man känner och alla vänner som man inte sett på ett år - härliga möten!

Fredagen inleddes med jaktprov i Kolmårdsskogen. För vår del i Nybörjarklass Tollingjaktprov där vi inte gick till pris. Jag kände mig osäker in i det längsta om vi överhuvudtaget skulle starta eftersom jag kände att vi inte var klara för den prövningen. Men många övertalade mig att starta och lät mig känna att jag skulle se det som träning och ta lärdom av det som hände och det gjorde jag...

Aston fick vittring på fåglarna redan innan vi gick in i rutan och efter tre steg jaktfot var han ur hand, det finns fåglar här matte sa han och drog iväg för ett alldeles eget fritt sök...inte kul. Jag ville bryta på en gång men domaren övertalade mig lugnt och fint att fortsätta. Så det gjorde vi.

Jag fick inte kontroll på min ivriga hund som inte kunde koncentrera sig på sin uppgift varken på tollingen, vattenmarkeringen eller på mig. Men han gick i vattnet utan tvekan och satt fint på skottet och gjorde ett jättefint sök men lämnade inte i hand som han brukar. Jag har ett angenämt problem att jobba på han har ju alla förutsättningar då han har ett fint viltintresse!

Här är hans sammanfattande kritik:

Okoncentrerad och brister i effektivitet inledningsvis, avslutar med ett effektivt och bra sök. Visar då god viltfinnarförmåga.

Lördagmorron riggade vi för agilitytävling där jag stod med som arrangör och speaker. Var läskigt nervös inledningsvis eftersom jag var tvungen att även prata på engelska då vi har långväga tävlande på vår Tollarspecial. Men det lugnade sig och jag kände att det fick gå som det går. Jag hann att prova Aston i en egen variant av banan på 12 hinder tävlingsmässigt som föråkare. Är så nöjd med honom då han satt fint i starten, läste min handling kanonbra, tog ett "konstigt" däck som låg efter platta tunneln med utsikt mot publiken där kompisar satt! Tre framförbyten varav ett riktigt tajt med en push efter och sen raka mot mål med långhopp. Han var modig och vågade satsa trots den nya miljön och med en nervös matte - jag är jättestolt. Det var ju första gången han överhuvudtaget körde nåt som liknade en bana. WOW vilken känsla!

En tyska tog hem Årets Agilitytollartitel i år. Men det var kul att se att så många svenska tollare med förare blivit så duktiga och snabba! Kul utveckling!

Söndagens utställning genomfördes i ösregn men vi i Njupavallenskennel och i vårt tält hade varma känslor. Alla våra hundar gick så fint och skötte sig så bra!

I juniorklass hanar visade Anita upp Qasper med fin kritik och Anna visade Diezel också med fin kritik tyvärr blev dom inte placerade. Aston och jag kämpade oss till en andraplacering med Hp och skulle därmed in och tävla i Bästa hanhundsklassen i finalringen! Där stöp vi väntat i konkurrensen mot alla fina champion och öppenklasshundar. Men vi kommer igen!

Så här löd Astons utställningskritik:

Mkt trevlig junior. Bra hund med maskulint uttryck.Vällagda öron. Korrekt bett. Bra hals och rygg. Bra bröstkorg med bra förbröst. Tillräckliga vinklar fram och bak. Tillräcklig benstomme. Bra päls och svans. Rör sig med en drive. Bra visad!

Jag fick äran att ställa ut Njupavallens Outstanding Daisy i öppenklass tikar och vilken härlig hund hon är, vi fann varann hon och jag. Till matte Helene Wallskärs stora glädje tog vi hem andraplatsen och ett Hp Daisy och jag och även vi skulle in i finalringen och tävla om Bästa tik. Sååå kul!

Men även där föll vi bort i konkurrensen.

Njupavallens uppfödargrupp placerade sig på en hedrande femteplacering bland nio grupper - inte illa för en liten kennel med bara fyra hundar på plats! Med tanke på det lilla urvalet så är det en kanonprestation! Daisy, Qasper, Diezel och Aston skötte sig utmärkt!

En härlig helg till ända och nästa år styr vi kosan mot Sälen för nya äventyr och förhoppningsvis nya resultat att vara stolt över.

ute på nya äventyr

UTSTÄLLNING I ALFTA

Aston, Oliver (morbror till Q-bröderna), Qnut och Qasper

Bilderna är tagna av Kats Eriksson www.katsdogs.se

Från stugan i Söderhamn styrde vi mot Alfta för utställning och för att träffa uppfödare Anita och Andreas och kullbröder med härliga mattar och andra trevliga Njupavallare. En härligt solig dag som tyvärr inte gav så bra utdelning prismässigt. Alla Q-bröderna fick 2:or men med hyfsad kritik. Däremot mamma Olea tog hem Bästa tik, BIM och Cert!!! Inte illa! Vi vann uppfödargrupp med bara en grupp att konkurrera mot men i finalen åkte vi ut nästan fortare än vi sprang in...

Astons kritik:

"Bra storlek men ngt lätt som helhet och aningen lång i kroppen, ngt tungt huvud, aningen hängande läppar, ngt stora öron, bra resning o överlinje, bra benstomme, bröstkorgen behöver bli djupare och få mer volym, välvinkl. bak, bra päls och färg,önskas kompaktare som helhet"

Ja, ja jag vill inte ha min Aston på nåt annat sätt - tycker att han är alldeles utmärkt stor och den sötaste what ever!

MH I JÄRVSÖ

Dagen efter åkte vi till Järvsö Bk för att MH testa hela Q-kullen - fantastiskt intressant att få se alla bröder tillsammans och se vilka likheter och även olikheter som dom besitter. Det som jag tar med mig allra mest från den här kvällen är hur mycket instinkter det bor i våra små vänner. Jisses vilka reaktioner vi fick se bevis på men glädjande nog så kunde alla fyra släppa sina känslor och reaktioner och plocka fram sin nyfikenhet och sociala sida och hälsa på det otäcka. Nja, den där gubben med skynke som sen trodde att han skulle få leka förblev en fiende...leka, det kan du fetglömma sa Aston och ställde sig på frambenen och såg ut som en rottweiler. Även spökena tyckte han kunde ge sig iväg fortare än kvickt men när dom kom lite för nära svek modet och han flydde en bra bit bakom mig. När jag gick fram och tog av luvan och lockade på honom kom han dock fram och viftade på svansen och hälsade.

Skramlet - flydde han för livet men kom snabbt tillbaka och var framme för att nosa och undersöka innan jag gick ända fram han tom gick upp och gick på "mojängen" - det kanske är ett konstigt balanshinder kanske han tänkte?

Han drog inte iväg på jakten vilket jag blev lite förvånad över - men när jag tänkte efter sen så tror jag det kan bero på att jag tränat honom att ta kontakt med mig när katter och dyl. dyker upp. Det här blev en sån situation och han visste nog inte om han fick eller inte - kanske?

Lekte aktivt gjorde han och kampade hyfsat både före men även efter - tänkte ett tag hoppa över skotten för jag tyckte han blivit låg och väldigt trött, ville inte riskera att blev berörd. Men vi beslutade oss för att prova och det gick jättebra!

Resultat: känd mental status med 2:a på skott

Kvällen avslutades med Pizza tillsammans med hela gänget förutom för mig som dragit på mig en kalasmigrän - hade turen att Hans-Erik och Jocke skulle till sin stuga i närheten av vår och dom behövde skjuts! Kanon jag slapp köra hem!

Nu packar vi om väskan och laddar för årets Tollarspecial där vi ska tävla i nybörjarklass tollingjaktprov och på utställningen. Om jag känner mig redo och om jag får tid (ska nämligen va speaker) så kanske jag startar Aston i agilityn utom tävlan och kör några hinder bara för att få prova honom tävlingsmässigt i en start. Vill kolla om mina tänkta förberedelser kan funka.

Mot nya äventyr!!!

Kursx2

En dag fylld av hundträning - kan det bli bättre i livet? Knappast. Att hunden dessutom har gjort väldans bra ifrån sig gör ju inte saken mindre otrevlig...

Malinkurs på klubben - handling stod på schemat. Framförbyten i box, raksträckor, raksträckor med framförbyten och bakombyte. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Aston fortfarande är lite osäker i boxhörnen men läser framförbyten bra. Han har rätt bra sug på rakor och jättejättefina tajta svängar i fb på raksträckor. Men...han hoppar som en kratta...nu lägger vi fokus på hoppteknik och släpper inte igenom några rivningar över huvudtaget!!! Nöjd över hans energi och arbetslust trots 32 graders värme...pust, jag har ingen päls men fick värmeslag ändå...

Nästan direkt efter agilitykursen styrde vi mot Lafsen för jaktkurs för Sanna Hallgren. Vattenarbete stod på det schemat.

Är såååå imponerad av min älskade hund idag! Han jobbade och jobbade och var lugn och sansad och samlad. Har aldrig sett honom så fokuserad och målmedveten utan att gå upp i varv. LYCKA!!!

Han hämtade in 9/10 tennisbollar på söket, han hämtade in fåglarna och tramsade endast en gång - men kom på sig själv och tog rätt beslut och kom in.

Han låg tyst och lugn i pausen när vi fikade, endast en kort sekvens av skäll och yl - men han gav sig fort.

Tolling med viltstörning måste vi träna mycket på, nu var han visserligen trött och det var mycket doftstörning och han hade fortfarande kvar i tanken att hämta in fågel så han gick ur några gånger för att leta efter fågel i stället.

Men det är bara att träna på!

Kan det vara så att lilleman har mognat, att allt jobb jag lagt ner på koncentration och att få rätt attityd börjar ge resultat? Jag hoppas det för nu är det så kul och nu smittar vi varandra med lugn istället för hets och stress. Jag blir alldeles varm i hjärtat!

Funktionsbeskrivning Q-kullen

Anna med Diezel, jag och Aston, Kats med Qasper och Marianne med Qnut.

Grabbarna i Njupavallens Q-kull som snart blir 14 månader har blivit bedömda enligt Tollarklubbens funktionstest. Det går helt enkelt ut på att beskriva hundens medfödda förmåga i olika jaktliga moment. Det ska endast visa hur hunden beter sig för dagen och är inget prov. Som förare får man inte göra något, inte ett tecken, inte ett kommando...inget...hur svårt är inte det???

Q-grabbarna är väldigt lika varann och det är skrattretande hur lika dom beter sig i många situationer inte bara i dom jaktliga sammanhangen utan även "privat". Bara en sån sak som att alla vi förare hade armarna fulla med blåmärken...

Nåja, första momentet i funtionsbeskrivningen var en markering med mycket retning med dummie. För att Aston inte skulle blanda ihop med vår jaktträning och för att inte förstöra det vi tränar på i form av tecken och kommandon så skulle jag ha honom på hö sida. Nehej, sa Aston på den här sidan ska jag inte vara det har jag lärt mig...ok, då sitt på vä sida då. Jag fick skicka honom på ett varsågod annars tänkte han inte gå iväg...bra tycker jag! Han hämtade sin dummie och kom in med den som en duktig pojke.

Sen var det sök, stark retning - kastad dummie, byta plats och sen skicka. Vinden vände till Astons nackdel men han har gott minne och hämtade dummien utan tvekan och kom in.

Viltintresse, han springer fram och nosar men plockar inte upp fågeln. Det duger i dom här sammanhangen men är inte likt Aston.

Sista momentet var vattenmarkering - kastad dummie med kraftig retning, gå iväg en bit och gå tillbaka för att sen skicka. Motsträvigt följde han med bort men sen satt han stabilt utan att knalla!!! Gick i och hämtade och lämnade av i vattenbrynet.

Jag valde att hoppa över passivitetsmomentet där hunden ska sitta tyst och stilla medan nästa hund jobbar...jag VET att Aston inte kan vara lugn och tyst och ville inte utsätta honom för det eftersom jag inte fick agera så mycket.

Satte honom utom synhåll sen och gjorde lite "tollingteckenträning" och han var taggad men tyst. Nöjd!

Astons bröder var heta och ivriga och sociala precis som Aston brukar vara, men lilleman var för dagen lugn och sansad och samlad och gjorde det han skulle. Han hälsade lite förstrött på publiken och gick sen för att arbeta! Han satt stabilt och jag hörde bara pip vid ett tillfälle på land!

Jag är förvånad och imponerad men inte helt säker på vad det berodde på att han var så sansad. Det var oerhört varmt om det kan ha spelat in - men han brukar kunna bli "galen" även när det är varmt annars. Om han faktiskt kände av att jag var mer allvarlig och lite mer fokuserad och därmed samlade ihop sig. I så fall är jag glad om det är så han reagerar på min tävlingskänsla!

Vi avslutade dagen hos Anita och Andreas på Njupavallenskennel med en smarrig lunch och lite eftersnack. Jättekul att träffa alla igen! (Tack igen Andreas för att du drog upp mig och min bil ur sandträsket!!)

Nästa helg bär det av mot Hälsingeskogarna igen för Utställning i Alfta och MH i Järvsö - kul, då får träffas igen. Toppar månaden med Tollarspecialen i Kolmården då vi får ännu en chans att träffa några av Njupavallarna igen. Härligt, vilken hundsemester!!!

klassens clown

För länge sen när jag började intressera mig för tollare hörde jag uttrycket "tollaren hundvärldens clown, retrievervärldens border collie." Jag fastnade för det där med clown...

Det är verkligen så med många tollare att dom har humor, gillar att showa och tramsa och hitta på egna sätt att göra saker och ting på...Aston är inget undantag! Vilken klassens clown han kan vara! Det gäller att vara utrustad med en hel del tålamod, humor och påhittighet själv för att inte bli galen ibland - och galen blir man ofta...men det går över lika fort när den lille clownen helt plötsligt gör precis som man vill och gör det med sån glädje och iver. Eller när den lille clownen somnar sött på kvällen på ens fötter och drömmer om att jaga dom där hararna som man inte får jaga eller äta upp dom där fåglarna som matte så gärna vill ha eller att springa runt på agilitybanan och kasta sig över vilka hinder man vill...

Det är också så att tollaren har en hel del känslor som sprudlar och det smittar av sig och vice versa - om man själv är för fylld av känslor eller är så där clownig själv och liksom inte får till koncentrationen - ja, då blir den lille tollaren likadan. Vilken utmaning va! Tänk att för ett riktigt bra träningspass så ska allt det där stämma - känslor, timing, nagel i ögat men med glimten i ögat. Men när allt det där stämmer så är det sån jackpot och ett sånt lyckorus så det går inte att beskriva!

Just nu är det mycket klassens clown - men idag fick vi till några fina svängar runt hörnet på boxen utan att han skulle smita bakom ryggen för att ta leksaken själv... och att ta in emellan hindren är ju plättlätt, inget vi behöver träna mycket på just nu.

Energin i apporteringen är det inget fel på och när Aston bestämmer sig för att apportera så har han det finaste greppet och dom bästa avlämningar! Men innan han tar rätt beslut kan han tänka en bra stund att han ska ha den goa fågeln( som varit död och omfryst x antal gånger) för sig själv och äta lite på den...

Det ska vi lösa genom att jag alltid springer iväg och gömmer mig för han vill inte vara med om att jag försvinner och han vill inte lämna fågeln - vips så kommer han springande med fågel i munnen!

Jag tror att han blir väldigt bra när han blir stor - jag säger inte vuxen för en tollartok blir aldrig vuxen...och det blir inte jag heller, så vi passar nog rätt bra ihop Aston å ja´

slalom 8 pinnar och äventyr i skogen...

Häromdan när vi bestämt att Oj och Aston skulle få jobba var för sig - en hund vilande i bilen - så gick det så mycket bättre. Aston fixade sina uppgifter så mycket mer koncentrerat och avlämningarna var fina och tveksamheten att komma in försvann då jag var gömd, han fick leta upp mig för att lämna av. Han var tyst och lugn och gick fint vid min sida!!! Kan man bli lycklig för mindre???

Men han är ju för charmig och man kan inte annat än skratta åt hans påhitt. Vi hade lagt ut massor med tennisbollar i vattnet som Oj hade varit och sökt, det låg några bollar kvar som han inte hade kommit in med. Så när Aston en bra bit från vattnet skulle göra sitt marksök var han helt plötsligt borta...jag börjar känna min hund så jag blev inte förvånad när vi helt plötsligt hör hur han simmar, plaskar och leker i vattnet...

Jag går ner mot vattnet och ser honom komma upp med en boll i munnen och på väg upp i skogen där han tror att jag fortfarande står. Ja, vad gör man då...fel sökområde, fel apport, men ändå ett bra arbete...frågan är vad han hade i huvet när han gick mot vattnet...kände han lukten av boll eller gick han ur arbete för att bada lite...???

Vem vet??? Gullig är han i alla fall!!! Och bjuder på många skratt gör han!!!

Att han jobbade bra i skogen den här dagen beror även till stor del på att han fått ett agilitypass på förmiddan - den här dagen tillsammans med Helen Wallskär och hennes Daisy. Det var roligt att träffa dom för dom är en stor inspirationskälla och har mycket kunskaper och erfarenheter att dela med sig av. Vi körde en fyrkantsbana på åtta hopphinder där tanken var att träna upp fart och självständighet. Daisy är en fröjd att se arbeta och hon har en härlig fart och energi. Aston tyckte att det var svårt att ta det tredje hindret som låg som ett staket - han är nog inte färdig riktigt för dom svängarna än. Men det ska vi jobba på nu!

Vi har så mycket roligt att träna på nu så tiden räcker nästan inte till, och med tanke på att lilleman behöver göra av med en massa energi för att orka koncentrera sig så...går det några träningstimmar om dan. Tur att man måste jobba också så både han och jag får vila... :-)

Han jobbar på tekniken den lille hunden...

som dr Jekyll and mr Hyde...

Jaktträningarna i början av veckan har varit mindre lyckade, Aston har stressat upp sig och varit alldeles för het för att kunna samla ihop sig. Måndagens tollingpass tillsammans med Tessan o Oj, Helen o Scilla och Sussi och Tuva gick hyfsat ändå, Aston och jag har aldrig tränat tolling förut. Men vi gjorde det lite för svårt för våra unga hundar - ca 1,5 meter från det lockande roliga vattnet och med dofter från både vilt och kompishundarna i marken. Men dom gjorde bra ifrån sig ändå. Aston var het och ville till vattnet han fick därför bara tolla och inte gå på markeringar på vattnet. Han skärpte sig mot slutet och tollade riktigt bra!

Onsdagens träning med Tessan och Oj är en sån där träning som man helst vill glömma...inget gick bra...Aston var tokhet, satt bara och skrek - han sprang mest runt och bara sprang på söket, hittade dock fåglarna men struntade i dom, flyttade på dom utan att komma in, eller la sig för att tugga lite på dom...suck. Oj, va lika ointresserade av att hämta in fåglarna för dagen så vi bestämde att vi skulle ta in dom när dom släppte och skicka den andra hunden istället. Till slut kom dom in med varsin fågel och vi kunde belöna!

Med den träningen i bakhuvet har jag nu bestämt att ligga lågt med samträning ett tag och när vi åker ut tillsammans så är det en hund i taget som får jobba och den andra får sitta i bilen.

Dagens träning kan jag däremot känna mig väldigt, väldigt stolt över och nöjd med!!! Så skönt!

La ut ett sök med tre dummies när Aston satt kvar i bilen. Gick fint jaktfot fram till platsen, lugn och samlad satt han och väntade på kommando - sökte fint och kom in med alla tre utan tjafs!!! En dubbelmarkering med minnes markering bakåt gjorde han också fint och samlat utan den minsta antydan till att knalla! Jättenöjd!!!

Gårdagens agilitypass var också skönt för självförtroendet då Aston hade ett fint driv och tryck på en raka på fem hinder med både däck och långhopp. Några fina framförbyten fick vi också till. Vi hade då också bestämt att Oj och Aston skulle vara ute en i taget. Det är helt klart så vi måste göra fortsättningsvis tills dom mognat och inte hetsar på varandra så mycket längre.

Med en tollare i sitt liv har man definitivt aldrig tråkigt!! Härliga hund!